Startsida / Inlägg

Mario & Sonic når nästan guldet

av Effie Karabuda
mariosonic2016
Rate

Mario & Sonic at the Rio 2016 Olympic Games

Från 3 år

Format: Nintendo 3DS

Pris: Ca 399 kr

Utvecklare: Sega Sports R&D

Utgivare: Nintendo

”Mario & Sonic at the Rio 2016 Olympic Games” struliga kontroller sätter käppar i hjulet för en annars livad olympisk resa. 

Friidrott var det absolut värsta jag visste i grundskolan – tyvärr innehåller “Mario & Sonic at the Rio 2016 Olympic Games” en hel del av dessa grenar som i verkliga livet får det att knyta sig i magen på mig. Men Nintendo har enligt sedvanlig manér paketerat in sitt spel i ett färgglatt skimmer som trollar bort alla ångestframkallande känslor.

Visst kan det kännas underligt att marknadsföra de olympiska spelen på det här “in your face”-sättet, men det känns trots allt inte som ett reklamjippo. Nintendo behåller sin värdighet och implementerar sina klassiska karaktärer på ett trovärdigt sätt. I denna “Mario vs. Sonic”-historia får man som spelare välja sida i “story mode”. Jag bestämde mig tidigt för att tävla för Mario och satte därmed igång en färd bland olika träningsessioner. För varje vinst samlar man på sig frukter. Frukterna används sedan som pengar för att köpa skrikiga outfits som besitter olika krafter. Slutligen leder allt slit till en final där jag måste kamma hem första plats för att ta mig till det avgörande målet; guldmedaljen.

Om man inte följer storylinjen finns det egentligen inget annat vettigt att hämta från den här titeln. “Quick play”-läget känns platt och enformigt. När jag ska paddla kajak tvingas jag snurra på joysticken i hetsig fart – men det känns inte direkt som en oöverstiglig utmaning. De flesta minispelen är inte tillräckligt intressanta när de separeras från ett större sammanhang.

rio2016

“Versus”-inslagen är inte något att hänga i julgranen. En internetuppkoppling tar dig ingen vart – här gäller det att du har vänner i närheten med en 3DS för att ni ska kunna utmana varandra. Vad är det för mening att tävla med andra spelare när det inte finns någon att tävla med?

Nintendo ska ändå få beröm för sitt försök till att utnyttja den bärbara konsolens alla kvaliteter. Det kan bli riktigt konstig stämning på kontoret när du (läs; jag) tar mig an grenen “stöta kula” och tvingas stöna och ropa in i min 3DS för att få en boost. Många av de andra sporterna förlitar sig på samma koncept – för att styra vinden till ens segelbåt måste man blåsa på maskinen. Annars använder man mest den otympliga styluspennan i diverse simmästerskap eller hetstrycker på knappar i 100 meters-löpningen. Jag gör allt för att 3DS:en ska lyda mina rörelser. Men ofta känner jag mig frustrerad över att tajmingen inte sitter på grund av trotsiga kontroller.

Det räcker inte att Nintendo har byggt upp en gullig miniatyrvärld av Rio tillsammans med Mario och Sonics alla vänner – mekaniken släpar efter och når inte den förväntade ambitionsnivån. Det krävs helt enkelt mer för att jag ska bli exalterad över ett sportspel.

  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Sandra Wejbro
  • Nöjeschef: Andreas Hansson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB