Våldsspelet ”Doom” tar machokulturen till en stenåldersnivå. Aldrig tidigare har en grupp män varit så exalterade över att slita kroppar i stycken.

Männen i publiken på spelmässan E3 utropar ”YEAH!” i kör och applåderar samtidigt som armar slits av från urgröpta kroppar. Studion Bethesda visar upp sitt nya spel ”Doom” som släpps 13 maj. Blodet skvätter och liken vilar i blaskiga röda pölar. Man går runt och skjuter i förstapersonsperspektiv, motorsågar sig igenom sladdriga inälvor och spränger sönder demonskallar.

“Doom” är ett enda stort “fuck you” till den jämlika och samhällskritiska inriktningen i spelvärlden. För ja, år 2016 recenserar vi inte längre spel som om det vore ett kylskåp med vissa tekniska specifikationer – det är en form av underhållning som ska genomgå samma granskning som film och musik. Men Bethesda väljer uttryckligen att återgå till konceptet “att döda demoner på ett coolt sätt” och lägger allt ljus på våld utan syfte. Vad hände? Tjugotre år senare efter att det första spelet släppts lyckas “Dooms” ruttna idé slå en kil i den moderna mannen och väcker ett slags stenåldersbeteende.

Det finns många vettiga män där ute, men en del av dem har blivit marionetter i Bethesdas groteska lek. Utvecklarna uppmuntrar till en grabbig pittmätar-anda och manliga avgrundsvrål. Varför lägga all denna energin på att göda macho-andan? De är som ett trotsigt småsyskon som är anti precis allt. Kolla, spelvärlden får in fler kvinnor – då ska vi bara ha män i vårt spel! Skjut in en extra dos av testosteron, vetja! Det här med att ha en välskriven story verkar bli populärt – nä, då tar vi bort allt djup och bara låter spelaren ha ihjäl saker!

”Doom”-skaparna är symbolen för ett stackars mansgäng som gör uppror. De har behövt vara PK så länge nu att de blir helt lyriska av att äntligen låta alla undantryckta våldsfantasier blomma ut. De petar i ett sår som hade läkt och raserar alla jämställda framsteg som har skett de senaste åren. De utnyttjar manliga spelare, återtar stenåldern och får dem att vråla så högt de bara kan.

Bethesda har medvetet piskat upp en ultramacho stämning. Och vi alla bör fråga oss själva hur pass värt det är att skrika ”yeah” tillsammans med dem.