”Oändligt utforskande och sprängfylld action!” Nä, det där marknadsföringstjafset biter inte på mig. I ”Mass Effect: Andromeda” vill jag bara göra en sak – ligga.

Precis som gemene gamer älskar jag att skjuta med min automatkarbin och utforska stjärnhimlar i jakt på något hotfullt föremål. Men det är inte det som jag längtar efter mest i kommande ”Mass Effect: Andromeda”. Jag ska spela rymdrollspelet för fjärilarna i magen, de blossande kinderna och alla genanta one-liners. Jag ska spela för romansernas skull.

Kärleksinslagen gör sitt intåg när de intensiva striderna är över och man befinner sig i rymdbasens lugna vrår. Kanske spanar man in en het aliensoldat vid kaffeautomaten eller snicksnackar på nedervåningen bland motorerna. Något som börjar som en oskyldig komplimang slutar några dialogrutor senare i ett utbyte av kroppsvätskor mellan Commander Shepard och rymdvarelsen Garrus. Resan dit är tio gånger bättre än ”Paradise Hotel” – alla dagar i veckan.

Ändå är det ingen som pratar om spelromansernas genomslagskraft. Varför? De utesluts konsekvent från alla trailers, spelomslag och mässor. I stället babblas det på om vapen, upptäckande och stridsmekanik. Är spelutgivarna rädda för att 13-åriga pojkar ska kvävas av sin egen spya när de ser animerade sideboobs för första gången i sitt liv?

Här finns en outnyttjad guldgruva. Enligt min högst empiriska forskning är alla mina väninnor, oavsett om de spelar flitigt eller inte, intresserade av interaktiv förälskelse. Vi vill bygga relationer och se dem utvecklas. Få våra hjärtan krossade. Fantisera om vilken spelkaraktär vi skulle kunna få barn med. Jag har redan planerat att jag och biffen Cullen från ”Dragon Age: Inquisition” skulle få en son med mörkblont lockigt hår (min mamma bär på krulliga gener) och chokladbruna ögon. Ni hör ju själva, varför bara rikta sig till en actionlysten publik när man dessutom kan fånga in kärlekstörstande fangirls? Det här kan ge spelföretagen helt nya marknadsandelar!

”Mass Effect: Andromeda” har redan ett innehåll som tilltalar alla oavsett kön och ursprung. Så sluta lira på en sträng. Romanserna är en gigantisk spelarmagnet – sumpa dem inte!