Slutet gott allting gott. Trots alla blodiga intriger och bortsprängda skallar slutar spelsagorna alltid i dur. Jag är ofantligt trött på det.

När eftertexterna rullar lever huvudkaraktären lycklig i alla sina dagar, medan jag sitter bakom skärmen och suckar tungt. Det spelar ingen roll hur många kroppar Nathan Drake slaktar eller hur många nära och kära han förlorar – ”Uncharted 4” (spoiler!) slutar ändå med att Drake myser i sitt tropiska trähus ute på vischan med frugan Elena. Självklart har han förökat sig också. Glada slut är nästintill obligatoriska i spelvärlden. Mario räddar prinsessan Peach gång på gång och Link ger slutligen bort sin Ocarina till Zelda. All svärta som jag upplevt i tiotals speltimmar mynnar alltid ut i en rosenskimrande epilog.

Ända sedan barnsben har jag suktat efter sagor med miserabla slut. Min pappa är operaregissör och ofta släpades jag med på hans olika premiärer. Inför varje föreställning brukade jag jämt fråga honom ”dör dom på slutet?” – om svaret var ja visste jag att det skulle bli en svulstig historia att se fram emot. Carmen, Tristan & Isolde och La Bohème. De slutar alla med ett dödsfall. Varför vågar inte spelen avrunda på samma tårdrypande sätt?

Sanningen är att spelen är livrädda för att spräcka lyckobubblan. Spelskapare är ungefär som den där snälla föräldern som hämtar upp sin unge på en motorväg mitt ute i bushen klockan 03:13 efter en hemmafest med lite för mycket Sourz Apple. Det är lugnt om jag härdas och är med om en del farligheter, så länge jag förs till säkerhet i slutändan. Jag ska vaggas in i mammas varma famn till varje pris.

Visst kan spelen tillåta mig att utforska dåliga sidor, men bara om de samtidigt får påpeka hur osunt det är. I slutet av varenda kapitel i ”The Wolf Among Us” får jag reda på hur många spelare som tog samma beslut som jag i olika situationer. Högg du av hans arm? Aj aj… bara 8 procent gjorde samma sak som du. 62 procent valde faktiskt att skona honom.

Jag vill att mina handlingar ska få konsekvenser i stället för att jag bara hänger lojt i min pittoreska strandvilla. Vad är det för fel att vilja landa i lite feelbad?