Många 30+ gamers har sagt till mig att ”spel var svårare förr”. Jag har hånskrattat. Men när jag spelar NES Classic Mini förstår jag precis vad de menar.

Kalla mig en bortskämd 90-talsgamer. Men jag är van vid att den alltid finns där. Livets gåva. a.k.a. sparpunkten. Så fort jag dör i ett spel kan jag förlita mig på sparfilen. Jag bara laddar den och hoppar rakt in i ammunitionsfesten igen. För att inte tala om bekvämligheten i vänligt guidande tutorials och anpassningsbara svårighetsgrader. Och alla gånger jag lite nonchalant kastar molotovs över axeln och plötsligt klarar slutbossen i ”Gears of War 4”. Vad vet jag, kanske skulle jag till och med klara av det hela med en ögonbindel.

Men så kom NES Classic Mini och förändrade allt. Man skulle kunna jämföra mitt uppvaknande med Paris Hilton och Nicole Richies första säsong av ”The Simple Life”. Jag insåg att slit, hårt arbete och ren vilja är nyckeln till äkta framgång i spel. Räkmackan som jag glidit in på åkte rakt ner i komposten.

Nintendo fick en hel del lojala fans när konsolen NES bröt sig in i svenskarnas hem 1986. 30 år senare släpps 8 bitars-konsolen i ett komprimerat format med 30 stycken förinstallerade titlar. Spelen körs på en modernare hårdvara och har lötts fast på själva kretskortet, vilket innebär att det inte går att byta ut eller lägga till några titlar. Men nostalgikerna kommer inte att bli besvikna på utbudet. ”Super Mario bros 3”, ”Castlevania”, ”Zelda”, ”Final Fantasy”, ”Bubble Bobble” och ”Mega Man 2” är bara ett axplock från retrosamlingen.

Den nypaketerade versionen bjuder på en drös förbättringar. Mini-NES ansluts med en HDMI-kabel och en USB-kabel. Den är därför lätt att bära med sig överallt och kräver knappt någon ström. Dessutom överförs både ljud och bild i HD-upplösning, fast om man vill kan man även spela i originalläget ”pixel perfect”. Jag förvånas dock över att sladden till handkontrollen är löjligt kort. Antingen måste jag sitta på golvet och få nackspärr när jag glor på tv:n, eller flytta konsolen till soffbordet för att längden ska räcka.

Tack och lov är Nintendo så pass snälla att de ger mig fyra stycken sparpunkter per spel som jag kan återuppta när som helst. Men de pixliga äventyren är inte mindre brutala för det. ”Ghosts ’n Goblins” är dubbelt så oförlåtande som ”Dark Souls” och min hälsa är lika bräcklig som ett spädbarns i ”Castlevania”. Tänk alla gamers födda på 70- och 80-talet som lidit igenom denna kamp. Jag håller en tyst minut för er. 

NES Classic Mini ser inte ut mycket för världen. Men inuti den lilla grå lådan ryms en hel spelhistoria. En historia som jag hyser en enorm respekt för.