Hipstriga hackers i ett ”Internet of Things”-besatt San Francisco. ”Watch Dogs 2” bjuder på beroendeframkallande uppdrag och ironiska gliringar till onlinesamhället.

I superuppkopplade San Francisco har alltifrån smartphones till rödljus anslutits till företaget Blumes operativsystem ctOS. Utåt sätt för att skapa en säkrare och mer effektiv stad, men bakom stängda dörrar används invånarnas data för omoraliska syften. Tillsammans med hackergruppen DedSec bestämmer sig Marcus Holloway för att avslöja ctOS sanna ansikte.

Även om ämnet personlig integritet kan låta tungt och allvarligt, har ”Watch Dogs 2” en lekfull ton. Tänk mer ”Silicon Valley” än ”Matrix” och mer glimten i ögat än politik. Spelet driver med allt och alla, från Uber till Scientologikyrkan. DedSec-karaktärerna är riktigt cheesy men charmiga och jag faller pladask för Wrench – en comic relief-version av Rorschach från ”Watchmen”. Favoriten är dock Dušan Nemec, CTO på Blume, som perfekt förkroppsligar en tech savvy douchebag av typen “tar telefonkonferens under yogapasset”. Komplett med man bun och högteknologiska mjukiskläder.

San Francisco ser dessutom helt fantastiskt ut och känns som en öppen lekplats – full av personer att interagera med. Under mina äventyr lägger jag lite för mycket tid på att ta den perfekta selfien vid Castro Street Rainbow Crossing och längs med Golden Gate Bridge.

Trots att det hajpade multiplayerläget stundvis dras med kraftiga barnsjukdomar och bilmotoriken inte är helt hundra, kan jag inte sluta spela. Bara ett uppdrag eller ett litet hack till… Utrustad med en smartphone, en minirobot och det oumbärliga NetView-läget tar jag mig steg efter steg närmare att störta ctOS. Det tar ett tag att komma in i, men när pusselbitarna väl faller på plats är ”Watch Dogs 2” en genuint underhållande spelupplevelse.

Uppdragen blir aldrig tråkiga tack vare ständigt uppgraderade hackerskills. Spelstilen kan anpassas beroende på vad jag själv gillar. Jag 3D-printar snabbt en stun gun för att buzza ctOS säkerhetsvakter till sömns istället för att faktiskt skjuta skarpa skott. En uppsjö av sidosysslor lockar, där poängen är att få fler ”followers” och mer stöd till DedSec. Ja, det är töntigt, men också en ganska träffande samtidskommentar. Vad gör man inte för en extra like?

I stunder då jag lyckas lägga ifrån mig spelet terroriserar jag mina ingenjörskompisar med frågor om hur trovärdiga spelets scenarion egentligen är. Men i slutändan spelar det egentligen inte så stor roll om man verkligen kan hacka högsäkerhetslås med sin hemmabyggda drönare. När jag är insugen i ”Watch Dogs 2” känns det som världens rimligaste sak att göra.