I ”The Sims 4: Stadsliv” får jag leva ut mina takvåningsdrömmar i en pulserande storstad. Men det har ett pris (läs; påsar under ögonen och noll vänner kvar).

Jag kan mitt ”The Sims”. Som 8-åring lärde jag mig vad ”myspys” egentligen var, hur man snabbast blir mästare i bakning och viktigast av allt: får sin sim att bli gravid med trillingar. Jag har sträckspelat varenda expansion och lagt barnbidraget på varenda prylpaket. Därför ger jag mig in i den nya ”Stadsliv”-expansionen med en vass kritikerblick, redo att dissekera minsta lilla tillägg. Eller inte… I stället faller jag handlöst under den ökända simulator-förbannelsen och glömmer bort både tid och rum.

”The Sims 4: Stadsliv” utspelar sig i en San Fransisco- och New York-hybrid – San Myshuno. Storstaden är uppdelad i olika områden. Här kan jag bo i flådiga ”Gossip Girl”-områden bland takvåningarna, lummiga kvarter där konstnären Karin Mamma Andersson antagligen hade bosatt sig eller varför inte i en Brooklyn-inspirerad betongdjungel. Lägenheterna i varje distrikt präglas av olika egenskaper – alltifrån besök av gnagande möss eller vårdslösa spöken, till problem med vattenledningar och grannar som öser på med rockballader kring läggdags.

Lägenhetslivet är något vi känner igen från bland annat den tidigare expansionen ”The Sims 3: Kvällsnöjen” – men där låg fokuset snarare på att röja runt ute på klubben (herregud, det låter som att jag är 40) och uppnå högsta kändisstatus. I ”Stadsliv” är miljöerna mer klaustrofobiska. Mest på grund av den ständiga laddningsskärmen som gör entré när jag förflyttar mig mellan platser. Sunkhaken och Spybar-lokalerna har bytts ut mot små karaokeställen och festivaler med olika teman, vilket får mig att sakna ”Kvällsnöjens” snabba tempo och makabra utbud av både möjligheter och aktiviteter.

Jag märker snabbt att San Myshunos utomhusevents inte är min högsta prioritet. Att dricka kärlekste och pruta på möbler i all ära – men det är, tro det eller ej, vardagslunken i lägenheterna som är absolut mest spännande. Här finns hyresvärdar som flörtar med ens pojkvän, det blir elavbrott mitt i en hemmafest och den störiga tonårsgrannen tvångsbjuder in sig själv på middag. Alla möten och oväntade händelser leder till nya minnen att blicka tillbaka på. Det är den här sortens oförutsägbara hemmaliv som jag har saknat i spelserien.

Det senaste ”The Sims 4”-tillskottet är både bättre och sämre än dess föregångare, men har fortfarande den där sömnbrist-effekten som är omöjlig att undkomma. Fråga bara min sambo hur roligt det är när jag informerar honom klockan 00:57 att min sim äntligen har blivit gravid med trillingar.