Hörde jag fanfarer?! Bered er på Effies brandtal om varför vampyrerna i ”The Sims 4” bör få sina kistor igenspikade.

När ”The Sims 3: Kvällsnöjen” klampade in i mitt liv var jag överlycklig. Nästan ”Jonatan i Nangijala”-lycklig. Jag fick slå klackarna i taket på neonprydda nattklubbar, höja volymen på jukeboxen i en halvskabbig pub och inreda min takvåning i ren och sann Brooklyn-anda – vilken ynnest!

Sedan upptäckte jag en pytteliten detalj: simmarna i min storstad kunde bli vampyrer. De sög plasma ur människor och kunde inte röra sig ute i solljus. Redan här ringde varningsklockorna. Electronic Arts vägrade att kalla blod för blod. BLOOOOD! BLOD, BLOD, BLOD!! Smaka på det ordet va – alla världsfrånvända utvecklare!

Plötsligt förvandlades vilken sim som helst till mörkrets slav, utan att jag kunde styra över det. Som den puritanska spelaren jag är, fullkomligt föraktade jag de malplacerade vampyrerna. De förstörde den trovärdiga bilden av mina vardagliga kärnfamiljer och mitt virtuella samhälle. Situationen kändes lika orealistisk som om Björn Ranelid skulle vakna upp en dag och vara helt likblek.

Därför är nyheten om kommande ”The Sims 4 Vampyrer” en riktigt käftsmäll. En kniv i ryggen. Den 24e januari tvingas jag in i kistorna och gothkläderna igen. Mot min vilja. Det är tur att Edward Cullens följeslagare i alla fall får en egen stad att ränna runt i och förhoppningsvis inte förpestar resten av mitt välde.

EA:s brist på självinsikt sticker i ögonen på mig. De släpper ett ”game pack” med något så banalt som vampyrer, när de egentligen borde rätta till spelseriens redan existerande brister. Gör så att vi kan ha småbarn, vandra fritt i en öppen värld utan laddningsskärmar och specialdesigna möbler och kläder i stället.

Studion försöker tjäna pengar på sjukt coola tillägg som ”dramatiska ögonbrynsalternativ” och ”läskiga ögonhålor”. Men egentligen borde de ta sitt ansvar och ge fansen vad de faktiskt saknar. Den fjärde delen släpptes för över två år sedan, vilket är gott om tid för förbättringar – ändå kan inte ”The Sims 4” mäta sig med ”The Sims 3”.

Med det här sagt, kommer jag antagligen inte kunna släppa taget om det dockhusliknande äventyret hur mycket jag än försöker. Trots det enorma sveket har spelet och jag ändå ett starkt förflutet. Det går inte att förneka. Jag är biten.