Spelåret 2017 blir ännu ett år med brölande kraftkarlar. Nu sätter jag ner foten – för killarnas skull.

Framtiden i spelvärlden ser fortsatt svällande grabbig ut. Sju hämndlystna cowboys i ”Red Dead Redemption 2”, en ”Into the Wild”-liknande dagdrivarkille i ”Days Gone” och en välkammad soldat i ”Sniper Elite 4”. För att inte tala om det bästa muskelmonstret av dem alla: Kratos i ”God of War” som förgyller sina biceps med illröd kroppsfärg. Listan kan göras ännu längre.

Personligen har jag inget emot hunkiga huvudkaraktärer av det manliga könet. Mörkt hår, ljusa ögon, skymtande sexpack under tygtröjan och svettpärlor på pannan. Jag älskar det. Nästan till den gräns att jag känner mig lite tantsnuskig. Typ som alla 40-åriga mediakvinnor som slickar sig runt munnen när de tänker på William och hans badboy-aura i serien ”SKAM”. Men innerst inne förstår jag att mina lustar måste tyglas. Killar, ni kan inte ha det såhär.

Det är ett stående skämt att män alltid porträtteras som brunhåriga, muskulösa och med skäggstubb i spel. De är beskyddande, har en djup stämma och håller en jämn testosteronhalt i sina skogshuggarkroppar. Sedan finns det skräckexempel jag, och många andra, knappt vill ta i med tång. Ja, jag tittar på dig – Hulk Hogan-kopian i ”Duke Nukem”-serien som ”höhö:ar” sig genom livet, samtidigt som stripporna öppnar sina skrev för honom i en 141 graders vinkel.

Jag har svårt att tro att majoriteten av världens män känner igen sig i dessa skoningslösa machofigurer. De här hjältarna skapar ett ouppnåeligt och framför allt förutsägbart ideal som cementerar könsroller. Det förvånar mig att spelutvecklare är så fantasilösa och alltid väljer den enkla utvägen. Var är vardagshjälten? Jag vill se den taniga pojken som säljer snus på Pressbyrån, men som plötsligt måste ut och bekämpa ondska. Utan något överdrivet och medfött självförtroende.

I år ska vi ta männens kamp på allvar och vända trenden. Precis som att det är beklämmande att kvinnor visas upp i minimala stringbikinis i volleybollspelet ”Dead or Alive”, är det minst lika… Nä, just det! Det finns såklart ingen manlig motsvarighet.