Sommarens hajksemester är inställd! Hyperrealistiska ”Horizon Zero Dawn” är den enda naturupplevelsen jag behöver i år.

I postapokalyptiska ”Horizon Zero Dawn” är världen full av kontraster där primitiva människor samsas med högteknologiska bestar. Under marken gömmer sig minnen från en svunnen tid då människan fortfarande hade naturvetenskapen under kontroll.

Det här är det vackraste spelet jag någonsin har sett. Riktigt håll käften-snyggt, och då spelar jag inte ens i 4k-upplösning. Så detaljrikt och realistiskt, med en dygns- och vädercykel som får mig att tappa andan. Det är svårt att inte dra referenser till ”Planet Earth” och jag vill inget hellre än att se en ”Let’s play”-video med David Attenborough.

Jag får följa Aloy som växer upp som utstött i Nora-stammen – ett matriarksamhälle som är proffs på att döda maskiner. En oförutsedd händelse skickar iväg henne på en resa på jakt efter svar om sin härkomst, kantad av galna sektledare och maskinodjur som förvandlats till rena rama ”Boston Robotics”-mardrömmarna. Huvudkaraktären är smart, tuff och stark – slående lik Ygritte från ”Game of Thrones”. Utöver en vapenarsenal som kan uppgraderas med tiden är hjältinnan utrustad med ett slags augmented reality-chip som hjälper henne att analysera sina omgivningar.

Äventyret har lånat mycket av actionrollspelen, men har gett spelaren samma kontroll som finns i förstapersonsskjutare. Kartan som vid första anblick ser liten ut, känns efter ett tag ”The Witcher”-enorm. Världen är dessutom vidöppen och det är fritt fram för mig att rida kors och tvärs på min Strider redan på level 8 (för att sedan bli konstant robotmosad). Spelet är fullproppat med sidouppdrag och separata berättelser där jag får bekanta mig med olika personer och stammar samtidigt som jag lär mig mer om Aloy.

Däremot känns själva huvudstoryn lika förutsägbar som en Marvel-film. Identitetssökande, människa mot maskin och en galen sektledare som vill ta över världen väcker ingen nyfikenhet. Jag tappar intresset och fokuserar på sidouppdragen istället. Strunt i sekten, här ska det bestigas berg och ridas på Tallnecks! Å andra sidan kanske spelet just strävar efter att få vara en utforskande upplevelse, och inte en jakt på svar.

I dessa Trump-, nättroll- och domedagstider är det mer aktuellt än någonsin att nöta i vad som händer när samhället kollapsar. Trots ointresset för att jaga svar i själva spelet, får ”Horizon Zero Dawn” mig att jaga efter svar på helt andra frågor. Plötsligt sitter jag uppe hela nätterna och läser framtidsprognoser från Future of Humanity Institute. Det vore ju faktiskt coolt med ett världsherravälde byggt av robotdinosaurier och matriarker.