Startsida / Inlägg

Öppna spel som ”Zelda” gör mig ofri

av Effie Karabuda
zeldakronika

Vad är det för fel på mig? Jag orkar inte med årets största spelsläpp, alltså The Legend of Zelda: Breath of the Wild”. Det är fritt fram att fastställa min diagnos.

Kanske föddes jag med en latent gen som är allergisk mot pojkmän med alvöron och skogsgröna Gudrun Sjödén-tunikor – som sedan väcktes till liv en småregnig fredagseftermiddag i mars. Efter 20 timmar i ”Breath of the Wild” har jag rannsakat mig själv. Slitit loss hårtussar. Blickat tillbaka på min barndom. Visst har jag ändå alltid älskat Zelda-serien? Nintendo 64-klassikern ”Ocarina of Time” fyller mig ju med lika stor kärlek och beundran som Simon Sköld känner för Camilla Läckberg. Så, vad gick egentligen snett?

Jo, jag blev utmattad efter att ha gått, gått och gått. Jag hade Hyrules horisont ständigt i sikte. Även om jag rörde mig framåt så tycktes resan bara bli längre. Det var banne mig inte romantiskt att traska runt i naturen i tio minuter och transportera en fackla, för att sedan få elden släckt av regnet precis på mållinjen. Till råga på allt kunde varenda berg och gren bestigas. Här fanns det ingen som sa åt mig vad jag skulle göra. Det var som att ge en 15-åring tillträde till sina föräldrars spritskåp. Vad som helst kunde hända.

Problemet är att jag aldrig har varit den där 15-åringen som ville välja och vraka bland Single Malt-whiskey och Absolut Citron-vodka. Jag ville ha ett lås på mitt skåp. Därför drabbades jag av besinningslös panik av all valfrihet i Nintendos nya Link-äventyr. Jag råkade kasta bort mina vapen, trycka på fel knappar och försökte förtvivlat skapa en struktur i mina uppdrag som faktiskt inte fanns. Min hjärna kunde inte greppa den stora världen och alla dess möjligheter.

Jag vill ha ett uttänkt drama. Inte en upplevelse som uppmuntrar mina mest barnsliga ingivelser, typ: Åh, en häst! Jag. Rida. Hästen. Flera olika viljor strider redan för fullt i mitt huvud. Öppna spel som Zelda får mig att känna mig ofri i min egen fantasi, eftersom att det finns allt och inget att förhålla sig till.

Åh nej, vi är inte långt ifrån en terapisession just nu. Visst hade det bara varit lättare om jag föddes med den där latenta genen.

  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Emelie Anderberg
  • Tf nyhetschef, nöje: Andreas Hansson
  • Nöjeschef: Ylva Niklasson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB