Kan aliens erövra jorden? Skulle de i så fall skada oss? Den 5 maj släpps den hajpade rymdresan ”Prey”, och Effie söker sig därför till experterna för att få svar.

”Interstellar”, ”The Martian”, ”Star Wars”, ”Star Trek”, ”Battlestar Galactica”, ”The Expanse”… Listan kan göras lång på sci-fi-berättelser vars svarta hål jag har sugits in i. Tyvärr sträcker sig mitt engagemang bara till den fiktiva världen.

Eller tja, för längesedan på en lågstadiet-maskerad klädde jag visserligen ut mig till planeten Jupiter (vem försöker jag lura, jag var också NASA-astronaut på min studentskiva för bara 3 år sen…). Men jag skulle aldrig någonsin våga göra en ”one small step for man…” och skjutas upp i en raket på riktigt.

Att hälsa på galaxer i en trygg spelmiljö är däremot en helt annan femma. Om bara några dagar får jag uppleva den ekande ensamheten i actionäventyret ”Prey”. I rollen som vetenskapsmannen Morgan Yu år 2033, har jag ofrivilligt blivit en del av ett experiment – som involverar aliens. Jag måste fly och försöka förstå varför jag är fast på en rymdstation. Storyn avtäcks lager efter lager och överraskningar börjar så smått uppdaga sig.

Utomjordingarna i ”Prey” har varit en stor del av marknadsföringen och kuslighetsfaktorn. För många är aliens den största anledning till varför rymden kan verka skräckinjagande. Ibland tycks vi ha en längtan efter att skapa band med varelserna likt Elliott i ”E-T”, eller tvingas motarbeta dem för vår överlevnads skull som Doktorn i ”Doctor Who”.

– Aliens representerar det okända, och för de flesta människor är det okända ofta väldigt läskigt, eller i alla fall något som väcker frågor. Vad vill aliens ha av oss? Hur äter de? Förökar dem sig? Är de fientliga? Och så vidare… Alla de här aspekterna ger oss fantastiska förutsättningar att fånga folks intresse, förklarar spelets co-creative director Raphael Colantonio för mig.

Clas Svahn, VD för riksorganisationen UFO-Sverige, är inne på samma spår. På samma sätt som vi människor tidigare var rädda för spöken och väsen i skogens mörker, har vi nu byggt vidare på detta i en modern skepnad i form av utomjordingen. Den får stå för allt som vi inte har kontroll över. Men Svahn är säker på att vi inte har något verkligt hot att oroa oss för.

– Om de kommer hit är de sannolikt inte ute efter att ta över jorden, även om det alltid är det som inträffar i filmer på bio. Att resa genom universum är sannolikt ingen lätt uppgift ens för en så utvecklad civilisation som förmår att ta sig hit. Avstånden är stora och det krävs en långt gången teknisk utveckling för att bygga farkoster som kan resa genom rymden. Ifall en civilisation klarar att göra detta, utan att under tiden utplåna sig själv i krig på den egna planeten, så är det troligt att den har kommit förbi det stadie av konflikter och erövring som vi ännu ägnar oss åt.

– Men det kan också vara så att resenärerna har tvingats lämna sin hemplanet av olika skäl. Kanske är den inte längre möjlig att bebo. Om de är ute efter en ny plats att flytta till, ett nytt ”lebensraum”, ja då kan det uppstå en konflikt när de kommer hit.

Och visst är det tvisterna och de övernaturliga kulisserna som driver Bethesdas nya titel framåt. Kombinationen av rollspel och action gör att spelaren själv får bestämma hur hen ska agera i en fight mot en annan ras.

– Vi har djup, valmöjligheter och beslut som aldrig skulle ha funnits om de två genrerna var separerade. Till exempel, ska jag använda min brutala styrka för att döda den där fienden? Eller ska jag skaffa mig en imitationskraft och flyga över en alien som en bot? Kanske reparera några stridstorn där borta så att de kan hantera monstrena åt mig?, säger Colantonio.

Mitt bland dessa stridsstrategier i en värld som är fullkomligt hittepå, är det viktigt att ändå bottna i en slags trovärdighet.

– Vi behövde forma vår egen visuella vokabulär och komma fram till hur den fungerade på en rymdstation. Som att lära oss hur solen sken in och att bristen på atmosfär skapade ett mer direkt och rent ljus. Dessutom försökte vi bygga en fiktiv teknologi för världen. Vi läste en hel del pseudovetenskapliga avhandlingar som vi använde som referenser.

Att ständigt ta inspiration från populärkultur och tvetydig forskning bidrar säkert till att upprätthålla myten kring att aliens är onda. När vi inte heller riktigt har svar på våra rymdfunderingar är det lättast, och förstås roligast, att ty sig till spelens, litteraturens och filmernas teorier om det dolda.

För mig blir i alla fall universum mer greppbart och gråzonerna färre när något som ”Prey” presenterar en alternativ framtid för mänskligheten. Men att tro att den någon gång blir sann är nog naivt, i alla fall enligt Clas Svahn.

– Jag tror att den risken är liten. Men det är väl just den lilla möjligheten som gör att man kan fascineras av den här typen av spel. För vi människor oroas sällan över sådant som är farligt på riktigt, som att råka ut för en olycka när vi kör bil. Utan är istället desto mer bekymrade över att det flygplan vi färdas i ska störta, vilket är betydligt mindre sannolikt. Rymden är stor och ännu mycket lite utforskad. Där finns både faror och möjligheter.