”Syberia 3” må vara en tripp längs minnenas allé för de lojala fansen. Men inte ens gulliga snöstrutsar och pusselcharm lyckas lyfta det bugg-kantade äventyrsspelet.

Jag vill verkligen älska ”Syberia 3″. På pappret har spelet allt; cool huvudkaraktär, intressant story, söta djur och en fantastisk värld att utforska. Jag försöker verkligen. Pressar på. Stoppar huvudet i sanden och tänker att det blir bättre sen. När eftertexten rullar kan jag konstatera att nej, det blev det inte.

Min tid i Syberia kantas av lagg, lagg och mer lagg. Spelet känns halvfärdigt och är fullt av buggar. Vissa spelmiljöer renderas inte korrekt, pusselsekvenser låser sig så spelet måste startas om och kontrollmekaniken är ungefär lika graciös som en elefant på rullskridskor. Spelar man på engelska är spelet dessutom dubbat från franska med en fullständigt farsartad läppsynkning. Jag är så nära på att kasta kontrollen i väggen, stänga av spelet och googla på snöstrutsar istället.

Inte ens pusslen håller måttet, och då tycker jag ändå att den typen av hjärnnötter är det bästa som hänt sen skivat bröd. De är visserligen varierande men nästan aldrig utmanande. Istället för att klura på lösningar får jag jogga kors och tvärs över stora områden för att hämta ett litet kugghjul här och en metallpinne där. Det är ett sätt att få spelaren att utforska omgivningen till fullo, men det känns mest som en tidsödslande hushållssyssla än något som driver spellusten framåt.

Det enda som räddar upplevelsen från totalkatastrof är den välskrivna berättelsen signerad Benoit Sokal. Kate Walker, en mjäkigare Nathan Drake eller advokat på flykt, blir indragen i en strapatsartad färd för att hjälpa Youkol-folket och deras snöstrutsar (de finns inte på riktigt, jag googlade till slut) på en helig vandring. Hack i häl jagas de av en brokig blandning av militärer, en galen läkare och en ”Wreck It-Ralph”-liknande amerikansk agent. Den kraftigt Sovjet-inspirerade miljön är fint tonsatt av prisbelönta Inon Zur som tidigare skapat musiken till ”Fallout 3″ och ”Dragon Age: Origins”.

Men tyvärr faller ett tafatt försök att behandla frågor som förföljelse och smygrasism tvärplatt. Utvecklarna har valt att designa det urfolksinspirerade Youkol-folket som primitiva, lite dumma och med en inkonsekvent och löjlig accent – medan alla andra icke-amerikanska karaktärer pratar perfekt engelska.

När min resa är över känner jag mig snuvad på konfettin. Jag lägger ifrån mig kontrollen efter en oändlig hinderbana av buggar och märker direkt hur lättnaden sköljer över mig. Äntligen får jag lämna Kate Walker och hennes glitchiga verklighet.