Startsida / Inlägg

Nä, ett bra spel måste inte vara långt

av Effie Karabuda
kronikaspeltid

Storleken har ingen betydelse. Alla mina absolut bästa spelupplevelser har alltid varit korta. 

Jag har tagit slut på näsdukar. Ropat ”lägg av!” rakt ut. Krampaktigt hållit fast vid en handkontroll. När eftertexterna rullat har jag känt mig både tom och upprymd på samma gång. ”Brothers: A Tale of Two Sons”, ”Journey”, ”Firewatch””Gone Home” och nu senast ”What Remains of Edith Finch”. Alla fem spel i varsin dränerande sittning på max 4 timmar.

Häromveckan när jag fick mitt ”halleluja moment” av Giant Sparrows psykosurrealistiska historia om Edith Finch, tappade jag inte bara hakan utan också allt hopp för gamingvärlden. De excentriska Wes Anderson-karaktärerna, den finurliga berättartekniken och nyskapande mekaniken var det bästa jag någonsin upplevt i spelväg. Att tävla med detta mästerverk vore lika dumt som att försöka imponera på ”Hela Sverige Bakars” Birgitta Rasmusson med ett mariekex.

Dagarna efter mitt nirvana kunde jag inte tänka på något annat. Jag började nästan knacka dörr likt ett Jehovas vittne för att upplysa alla människor om spelets kraft. Snart visade det sig att vissa gamers omfamnade hajpen med mig, medan andra var skeptiska. Vadå, ett 2 timmar långt spel för 179 kronor? Det är den lägsta speltiden per krona jag hört talas om!

Jag blir kolossalt provocerad av det här resonemanget. Det är som att klaga på en perfekt rinnig Roy Fares-kladdkaka (förlåt för referenserna men jag har värsta sötsuget) bara för att du betalade 40 kronor och fick en liten bit. Det spelar alltså ingen roll om tuggan var det bästa du smakat i hela ditt liv – den blir ändå ogiltigförklarad bara för den inte var tillräckligt stor för din glupska mun.

En billig croissant (ja, jag fortsätter på det här spåret…) som däremot är enorm men bara består av luft, är tydligen ett betydligt bättre alternativ. Många vill hellre betala 600 spänn för ett 100 timmar långt rollspel – även om 50 procent består av värdelös utfyllnad.

Själv tycker jag att 179 kronor är en spottstyver för något som totalt revolutionerat mitt väsen. Min kulturella uppenbarelse hade kanske snarare varit värd en femhundring eller varför inte en tusenlapp? Lägg ner ”mer för pengarna”-tänket. Mitt motto är och förblir; liten men naggande god.

  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Sandra Wejbro
  • Nöjeschef: Andreas Hansson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB