”Ska vi hem till mig och spela Mario Kart?” lyder min något ofrivilliga raggningsreplik.

Man snackar ofta om manliga popstjärnor som får ligga. Men ingen pratar om kvinnliga speljournalister och vår förmåga att snärja små pojkvaskrar i – åh nej, jag ångrar mig redan. Bäst att jag slänger in brasklappen. Jag är medveten om att den här krönikan kommer att vara för evigt googlebar och kan möjligtvis skrämma bort framtida ragg. Men som journalist måste jag tänka på att innehållet går före allt.

En kille jag träffade på Tinder konfronterade mig en gång och sa ”visst har du med din jobbtitel i din profil bara för att få ligga?”. Jag blev bestört. Skulle JAG, denna ärbara kvinna, sjunka så lågt? Vadå, en jobbtitel är väl en jobbtitel? Såklart den ska visas upp med stolthet. Inte mer med det. Själv var han dock snabb med att erkänna att han skrev ut sin roll som musikproducent av just den anledningen. Det var då jag insåg att fan, alla mina super likes beror bara på att jag är spelredaktör.

Men i stället för att deppa ihop i singellivets djupaste avgrund började jag forska i ärendet. En efter en räknade jag mina relationer sedan jag lämnat ett förhållande och hittade (med cirka ett eller två undantag) direkt den gemensamma nämnaren; tv-spelen.

Den där gången när en kille ville hem till mig för att prova slutsålda mini-SNES. Eller när någon fick följa med på releasefesten för ett superstort släpp. Och när en annan snubbe ivrigt föreslog att vi skulle köra ”Wolfenstein II” eftersom jag fått ett exemplar innan lansering. För att inte tala om alla gånger jag dragit en ”Ska vi hem till mig och spela Mario Kart?” och killens ögon glittrat likt Alcazar i Mellofinalen 2014.

Plötsligt blev jag uppriktigt orolig. Om jag någon gång blir av med mitt jobb som spelredaktör på Aftonbladet kommer också mitt kärleksliv att gå i kras. Ingen inkorg som fylls med ”vet du ett bra co-op-spel vi kan testa?”. Ingen på krogen som vill diskutera den bästa trailern på E3-mässan. Bara tystnad.

Tanken var skrämmande. Vad tusan ska jag göra nu? Ockupera en annan, lite mer oberoende manshobby? Ja, så får det bli. Se upp, killarna på fiskesnack.com! Snart är jag i era forumtrådar. Och när ni minst anar det ses vi med metspöt i högsta hugg.