Jag blir ständigt förälskad i spelkaraktärer och folk undrar varför. De fattar inte att låtsas-kärlek ibland är den bästa sortens kärlek.

Jag förlorade precis 21 poäng och samtyckes-barometern sjönk direkt i ”Dragon Age: Origins”. Det innebär att min utstakade kärleksplan har gått i kras. Jag kommer aldrig få hunken Alistair att bli förälskad i mig – eftersom att jag råkade välja fel dialogsvar och det hela urartade i ett bråk. Förtvivlad och nära till gråt försöker jag ladda om spelet. Ställa allt till rätta. Jag söker febrilt på nätet för att ta reda på vilken replik som kan få Alistair att tycka om mig. Aldrig har jag brytt mig så mycket om ett förhållande förut.

Som 15-åring upptäckte jag kärlek på ett väldigt tryggt sätt i mitt flickrum. Jag hade inga som helst behov av att träffa riktiga killar i den stora läskiga världen där utanför. Blä! Ingen kunde ändå vara lika snäll och hängiven som Alistair – han gav mig rosor, pratade brittiska, värnade om mitt välmående och fick mig att skratta. Dessutom hade han kungligt blod i sig och kunde dräpa drakar. Så. Himla. Coolt.

”Hur kan du bli kär i en spelkaraktär?!” var en fråga jag fick lite då och då följt av ett hånfullt skratt – som att det vore mer osunt att utveckla en romans i ett fantasyspel än att bli förtjust i kanske Legolas i ”Sagan om Ringen”. Ärligt talat fick jag nog ut mer av en relation i spelens universum än i all annan populärkultur och verkligheten. Tonårs-Effie fick lära sig det sociala spelet, hur man anpassar sig efter andras behov och uttrycker sina känslor. I rollspelsvärlden tog jag reda på mer om mina egna värderingar och tvingades ställas inför olika ultimatum.

Förhoppningsvis fick jag små verktyg att ta med mig ut i det verkliga livet. Även om upplevelsen med Alistair var väldigt styrd. Jag bestämde när vi skulle kyssas för första gången och gifta oss – det gav en känsla av kontroll. Ingen kunde bli sårad om jag satt vid rodret. Men när jag väl klev ut ur mitt gamingrum visade det sig att verkliga känslor var ganska oberäkneliga.

Sparfilerna gick faktiskt inte att ladda om. Livet blev aldrig någonsin så enkelt som min solkenshistoria med Alistair.