Sverige-exklusivt! Effie har åkt ända till Frankfurt för att prova på Nintendos nya konsol – Switch. Läs hennes första intryck här.

En köttvägg samlar sig framför montern. Den europeiska journalistkåren står och i princip trycker sina flottiga näsor mot glaset. Man skulle kunna tro att de glor på Mona Lisa – men strålkastarljuset är riktat mot Nintendo Switch.

Jag vandrar runt på ett hemligt litet mässgolv i Frankfurt, dit exklusivt utvald press får chansen att testa Nintendos nya konsol med tillhörande spel. Det står hurtiga värdar i röda bomberjackor vid gamingstationerna som förklarar hur den nya hårdvaran fungerar. Efter varje spelomgång ropar de såklart ”let’s switch!”.

Den 3e mars släpps det japanska företagets nya konsol för 3599 kronor. Förhoppningsvis blir den en comeback efter föregångaren Wii U:s ständigt dalande försäljningssiffror, tack vare Nintendos satsning på både en stationär och bärbar produkt. Själva huvuddelen sätter du i en laddningsdocka när du vill spela på tv:n, plockar sedan loss ”Joy-Con”-sidodelarna och fäster dem på en handkontroll. För att spela bärbart tar du ut huvuddelen, sätter fast sidodelarna igen och kör igång. Jag vet, det krävs nästan en viftande flygvärdinna för en glasklar genomgång.

Handkontrollerna

”Joy-Cons” är alltså små kontroller med joysticks och knappar som du antingen kan fästa vid sidan av konsolen i bärbart läge, på en handkontroll vid stationärt läge eller bara använda dem separat.

Om du till exempel vill spela med en kompis på ett fik kan ni dela upp de två delarna och köra multiplayer. I fightingspelet ”Arms” kan du också använda ”Joy-Cons” och deras rörelsestyrning genom att ha en i vardera hand som ett par boxningshandskar. Ibland tycker jag att de känns lite väl plastiga, lätta och svåra att få ett grepp om. Men jag uppskattar att de inte slukar lika mycket plats som gamla Wii-remotes.

När du spelar ensam behöver du bara fokusera på en enda handkontroll, som ingår i köpet. Trots att den knappt har någon som helst tyngd lyckas den ändå ligga skönt i handen. Vibrationerna är dock riktigt mesiga. Jag skulle rekommendera att investera i en mer avancerad Pro Controller för kommande upplevelser som ”The Legend of Zelda: Breath of the Wild”.

Bildkvaliteten

Den som förväntar sig finkornig kvalitet som är anpassad till hardcore-gaming kommer att bli besviken. Upplösningen ligger på 1080 pixlar via tv:n och 720 pixlar i själva skärmen. Bildflödet är inte heller det bästa. Men personligen kunde jag inte bry mig mindre. Nintendo har aldrig riktat in sig på en inbiten målgrupp, utan vill snarare intressera en bredare publik som prioriterar innovativ lek framför tekniska finesser.

Den bärbara funktionen

Du kan ta med den iPad-stora skärmen ut till parken, möta upp några konsolvänner och utmana dem i ”Mario Kart 8”. Här finns inget onlineläge, utan det gäller att många i din vänskapskrets är lika spelintresserade som du och äger en Switch. Men det går som sagt också bra att dela upp ”Joy-Cons” och köra en mot en på samma skärm. Batteritiden ligger på omkring 2,5 till 6 timmar. Du fyller på med el igen med hjälp av en USB-C-laddare eller laddningsdockan.

Jag provade ”Splatoon 2” direkt på den handhållna skärmen och det tog ett tag att vänja sig vid upplägget. Jag går runt med vänster joystick, vänder mig om med den högra och vinklar sedan skärmen uppåt eller nedåt för att sikta. Det sistnämnda blir ett onödigt praktiskt moment som bara skapar stress. Multi-touch fanns inte tillgängligt att testa, men det ska finnas upp till 10 olika tryckpunkter som du kan utnyttja.

Jämfört med Wii U:s klumpiga gamepad (som inte ens gick att använda utanför hemmet) är det här rena rama drömmen.

Spelen

Vid release kommer Switch ut med endast fyra stycken titlar – ”The Legend of Zelda: Breath of the Wild”, ”1,2, Switch”, ”Skylanders Imaginators” och ”Just Dance 2017”. Det kan därför vara värt att vänta med ett köp till sommaren, då actionfyllda ”Arms” och ”Splatoon 2” är ute i butikerna. Om du nu inte lever och andas för ”Zelda”.

På plats i Frankfurt fick jag prova flera osläppta spel, varav några fick mitt iskalla kritikerhjärta att dunka riktigt snabbt. Mina förtittar kommer att publiceras löpande på sajten under veckan (v. 3). Håll utkik!

Känslan

Efter flera timmar med Nintendos nyförlösta bebis känner jag ändå ett visst framtidshopp. Den gemensamma nämnaren, oavsett om du spelar bärbart eller stationärt, är att fokuset alltid ligger på att dela upplevelsen med andra. Det är företagets unika inriktning och själva kärnan i deras verksamhet. De sneglar inte ängsligt på Microsoft och Sony, utan väljer att gå sin egen väg. Den här gången är jag nästan hundra procent säker på att pengabössan blir överfylld och hajpen återvänder. Kanske inte på samma nivå som Wii-febern från 2006, men helt klart i närheten.

Jag skulle säga att konsolen främst är gjord för familjemedlemmar i olika åldrar som letar efter indragande sällskapsspel. Småbarn, tonåringar, föräldrar och mor- och farföräldrar kommer alla att kunna knyta an till Switch. Det mest genialiska med Nintendo är ännu en gång den otroliga räckvidden.

Och ja, nörden som stirrar på hantverket som om det vore en da Vinci-tavla får också vara med.