Jag trotsar badförbudet och surfar på de osläppta spelens hajpvåg. Även om den röda varningsflaggan har hissats upp på stranden.

Jag ser på Biowares kommande spelsläpp likt en 45-årig man ser på Bruce Springsteens nästa skiva. ”Mass Effect: Andromeda” kommer att bli guds gåva till mänskligheten! Innan jag ens hade lagt vantarna på den fjärde och fristående delen av rymdrollspelet hade jag redan klivit på hajp-tåget med mina första klass-biljetter. Samtidigt vinkade ett gäng gamers ängsligt av mig och oroade sig för att jag skulle bli besviken när jag väl anlänt till den nya spelvärlden.

När jag väljer att bli kär så blir jag kär på riktigt. Boom! Krasch! Allt på en gång! Med siktet inställt på ”Andromeda” visste jag att Amors pil skulle träffa mitt i prick. Utseendet, personligheten och storleken – jag föll för varenda ingrediens. En del runt omkring mig hetsade på mitt beteende, medan en grupp festförstörare sa ”stopp och belägg!” och bad mig att släppa den okritiska förälskelsen.

Många behandlar osläppta spel som en ny kärleksrelation efter ett turbulent uppbrott. Din partner ”No Man’s Sky” lovade ju så mycket och gav så lite. Hen ville få dig att se omgivningen i ett nytt förklarat ljus, men i stället gick ni vilse och famlade runt på långa upptäcksfärder. Du blev dumpad och började dejta ”Star Fox Zero”. Men hen hade svårt att kontrollera sin vilja och förmådde inte släppa in dig. Nu försöker du inleda något med ”Mass Effect: Andromeda”, fast vågar inte ha för höga förväntningar eftersom att du kan bli sårad.

I stället för att stanna kvar där på perrongen och ta det säkra före det osäkra, borde fler lära sig att hoppa på tåget i bara farten. Det finns inget farligt med lite hajp. Det värsta som kan hända är att jag har varit glad en stund. Även om spelet visar sig vara outhärdligt, har jag i alla fall fått mitt lilla lyckorus. Hellre det än att vara håglöst inställd innan releasedagen och sedan behöva fortsätta deppa när spelet väl är ute.

Och för er som inte trodde att det kunde bli smörigare – ska jag nu bre på med ett riktigt lökigt citat från Lord Tennyson. Kom ihåg att det faktiskt är bättre att ha älskat och förlorat än att aldrig ha älskat. Klart slut.