More is more. ”NHL 18” snålar inte på någonting och hade kunnat hålla mig sysselsatt resten av detta decennium.

Det är tur att Electronic Arts vet hur man gör en snygg meny. För annars hade jag skrikit efter en fem minuters utvisning av alla spellägen som slår mig rakt i ansiktet.

Vi snackar kära återseenden, uppdaterade klassiker och ett rykande färskt läge i form av ”threes” – nyheten som är störst, bäst och vackrast av alla. På en mindre rink ställer lagen upp med tre utespelare vardera och matcherna spelas antingen av på tid eller till ett av lagen nått ett visst antal mål. I en ständig strävan efter hyperrealism är detta ett fartfyllt, intensivt och rent ut sagt svinroligt komplement, utan att det känns flippat. Jag vet ju vad mina förfester kommer att bestå av framöver.

Letar du efter en mer ingående och detaljrik spelupplevelse kan jag garantera att du hittar det i ”franchise mode”. Där erbjuds man numera möjligheten att skapa det 32:a laget i ”NHL” och jag förmodar att det är något som de flesta kommer att testa. Bara att skapa laget tog mig 1,5 timma. Valen är oändliga och beslutsångest är bara förnamnet.

Det råder inga tvivel om att man kan döda många veckor (kanske till och med månader eller år) på att plöja igenom vad ”NHL 18” har att erbjuda offline. Men online vill jag fortfarande hävda att spelserien har en del luckor att fylla. Framför allt om man inte har några kompisar att spela med.

Omåttligt populära EASHL, där man skapar och styr en egen spelare i egenkomponerade lag, är stabilt men saknar de stora nyheterna. Samma sak gäller egentligen ”ulitmate team”, även om det spelläget har fått sig ett ganska välbehövligt ansiktslyft i trupphanteringen. Jag känner ändå att man har prioriterat fel här. ”Ultimate team” borde ha nischats mer på online-spel. Man orkar liksom inte nöta igenom hundratals offline-utmaningar där också.

Sedan flera år tillbaka har spelkänslan varit solid och verklighetstrogen. Numera är den också mer balanserad och långt mer lekfull på samma gång. Friheten med den nya klubbhanteringen är ett stort steg i rätt riktning, såväl defensivt som offensivt. Tripping-utvisningarna går att undvika lättare, finterna är fler och helhetsupplevelsen bra mycket bättre än helt okej.

För mig är det däremot obegripligt hur man inte kan uppdatera kommentatorerna. Man ska alltså behöva höra samma gamla slitna och inlevelsebefriade fraser i ett helt år till? Det är som att låta ”Despacito” rulla på i samma takt på radiostationerna i typ ytterligare 16 år.

Men i sammanhanget är det att inget mer än en petitess. ”NHL 18” gör i mina ögon de största framstegen i spelserien på minst fyra år. Ska man köpa något ishockeyspel så är det detta.