Hon gör rösten till en nazistledare – trots att hennes familj förföljdes under andra världskriget. Nina Franoszek kämpade med att relatera till sin tv-spelskaraktär.

I 60-talets USA har tyskarna vunnit andra världskriget och Hitler styr landet med en järnhand. Samtidigt som Frau Irene Engel, kanske mer känd som ”nazistkärringen”, lever för att tjäna sin Führer. Hon har gjort sin plikt och uppfostrat sex ariska barn, klättrat upp i rank och leder nu ett gäng nazisttrupper – med siktet inställt på att krossa hjälten B.J. Blazkowicz. Nina Franoszeks karaktär i ”Wolfenstein II: The New Colossus” är allt annat än likeable.

Man skulle kunna tro att den 54-åriga tyska skådespelerskan drog sig för att tacka ja till rollen med tanke på sin judiska bakgrund. Franoszeks pappa överlevde Förintelsen, mormodern dog i ett koncentrationsläger i Polen och farfadern tillbringade 12 år i ett koncentrationsläger i Sibirien. Men när hon fick förfrågan att spela Frau Engel låg oron någon helt annanstans.

– I början tvekade jag. Jag hade ingen erfarenhet av tv-spel och visste inte vad jag kunde förvänta mig. Jag trodde också att det var ännu en stereotypisk nazistroll. Men när jag fick manuset blev jag övertygad av berättelsen och rollens komplexitet. Det kändes som att läsa ”Inglourious Basterds” och bli erbjuden att spela en kvinnlig version av Hans Landa, förklarar hon.

Efter att ha hoppat på projektet var det dags att börja forma Irene Engel från grunden. Franoszek fick rätt så fria tyglar i skapandeprocessen tillsammans med utvecklarna. Men även om hon repeterade många scener, djupdök i karaktären och tog djärva beslut var det en pusselbit som inte riktigt föll på plats. Att relatera till en nazist visade sig vara betydligt klurigare än vad hon föreställt sig.

– Jag kunde inte hitta kärnan till hennes ondska och varför någon gick igång på att se andra människor lida. Under en repetition närmade jag mig en väldigt brutal sekvens med metoden ”acting from the outside-in” och agerade ut det som hade varit svårt att nå inuti mig själv.

Franoszek byggde upp sin karaktär genom att bokstavligen hitta rösten, språket och fysiken hos Engel för att lättare kunna bete sig som Hitler-anhängaren.

– Till sist hittade jag kärnan. Det var en kick, en gudomlig känsla. Om man kan utföra de här ondskefulla handlingarna utan att någon straffar en får man uppleva ett riktigt maktrus. 

Men den tyska skådespelerskan ville inte bara bemästra sin roll. Hon ville få grepp om ett mer nyanserat perspektiv både rent historiskt och personligt – i och med att Förintelsen lämnat tydliga spår i Franoszek-släkten.

– Ända sedan tonåren har jag försökt förstå mina förfäders olika öden och vad som ledde fram till den här typen av ideologi och diktatur. Jag gjorde mycket research på ämnet och åkte också till Auschwitz. Att spela Frau Engel gav mig en djupare insikt i hur det är att vara maktgalen, ond och narcissistisk och att det kan vara förödande omänskligt och fängslande på samma gång.

Andra världskriget tog slut för 72 år sedan. Ändå måste Nina Franoszek ständigt förhålla sig till sitt förflutna. Många menar att historien nu håller på att upprepa sig. I svallvågorna av Charlottesville, Donald Trumps flyktingstopp och högerextrema protester runtom i Europa blir det svårt att inte se spelet som en, om än ofrivillig, samhällskommentar. Skaparna Machinegames vägrar nämligen kalla sitt verk för politiskt.

Men Franoszek har en annan syn. På frågan om hon tror att ”Wolfenstein II” kan öka förståelsen för rasförtryck är svaret solklart.

– Ja. Det tror jag.