Startsida / Inlägg

Kvinnor i spelbranschen berättar: ”Har blivit tafsad på och tvångskysst”

av Effie Karabuda
spelbranschenmetoo
Foto: TT

Svenska spelbranschens metoo-upprop har fått in över 70 berättelser som vittnar om sexuella trakasserier. Här är några av dem. 

Nu har kvinnor i den svenska spelbranschen fått nog. På Tekniska Museets initiativ har metoo-uppropet under hashtaggen #vispelarintemed startats – i hopp om att uppmärksamma sextrakasserier och övergepp inom gamingvärlden.

Totalt har cirka 300 underskrifter och 70 berättelser samlats in. Delar av dessa vittnesmål kommer att visas upp på Tekniska Museets utställning ”Play Beyond Play” som invigs den 21 mars.

Paula ”Fenjima” Manrique, spelexpert på TV4 och en drivande kraft bakom projektet, ska föra ett samtal om problemen tillsammans med jämställdhetsministern Åsa Regnér och andra branschrepresentanter. Under internationella kvinnodagen tänker gruppen gå igenom vilka krav som bör ställas på både spelföretag och spelutbildningar baserat på de berättelser som har presenterats.

Här kan du ta del av några av de anonyma vittnesmålen som inte är sekretessbelagda:

Examensfest på min spelutbildning och min första kontakt med personer som jobbar i spelbranschen. Min lärare ropar att jag ska hälsa på en chef från ett stort svenskt spelföretag som han är kompis med. Jag går dit och presenterar mig och han tittar på mig och frågar om jag har ridit min lärares bazooka. Min lärare skrattar och det tog ett tag innan jag förstod vad han menade. Jag gick hem och grät den kvällen för jag insåg att jag var så naiv som gick in i den här industrin med tron om att jag skulle bli lika behandlad som killarna på min utbildning.

***

Är på after work med olika vänner från branschen. En manlig bekant som jobbar inom industrin säger till mig att om en kvinna kommer på intervju hos dom frågar alla männen i teamet om hon är snygg. Hennes utseende är det viktigaste att få reda på. Tydligen satt männen där och diskuterade kvinnliga kollegors kläder, huruvida en blus var genomskinlig eller inte och om man kunde se bh:n under. Det kändes extremt obehagligt när han berättade och jag kommer aldrig någonsin gå på intervju eller söka jobb där. Blir ofta kallad hora, transa, slyna etc på jobbet av kunder på chatten eller mejl. Ofta unga pojkar som uppenbart sitter i grupp och försöker hävda sig, men även hänt att det varit vuxna män. 

***

Jag jobbar som twitch streamer, de innebär att jag livesänder mig själv. Det är (troligtvis) en och samma person som nu under ett par sessioner som gjort konton med namn som varierar ifrån ”IRapeAndAbuseGirls” till ”IWantToRape(mitt namn)” och följer mig med nya konton för att notisen ska komma upp på skärmen. Och när man berättar för vänner så envisar de med att säga att det nog är en tolvårig kille som inte vet vad han gör och troligen slutar snart om man inte ger han uppmärksamhet. ”Boys will be boys”.

***

Under en fest i jobbsammanhang följde en man efter mig hela kvällen och berättade att jag kunde streama spel lättklädd och tjäna kopiösa mängder pengar. Jag behövde varken vara snygg eller vara bra på spel, men ändå tjäna massa pengar. Att detta fenomen var enormt provocerade för honom hindrade honom inte att fortsätta föreslå det gång på gång.

***

Jag hade yttersta ansvaret för ett projekt en manlig kollega jobbade på, men varje gång jag skickade feedback fick jag höra att den var irrelevant, idiotisk eller fel. Detta kulminerade en dag då personen skrekskällde på mig på jobbet, komplett rosenrasande över feedback jag gett på projektet. Han skrek att jag var helt inkompetent, bara hade jobb för att jag var tjej och blivit inkvonterad, att han skulle få mig avskedad pga att jag var så jävla dum i huvudet att jag inte borde få göra annat än sopa golv, etc etc. The kicker här är att jag i några veckor skickat nästan all min feedback till honom via en annan manlig kollega, som bara copy/pasteade mina mail så de såg ut som de kom från honom, och då var det helt plöstigt superrelevant feedback som han absolut skulle fixa. Han bad aldrig om ursäkt för sitt beteende, och jag fortsatte att sköta projektet genom att filtrera mina mail via en manlig kollega. Min chef visste om detta, men det var inget som fick konsekvenser, eftersom personen i fråga ”hade en sån karaktär.”

***

Första månaden på kontoret bjöd företaget på after work på kontoret. En högt uppsatt chef spenderade kvällen med att socialisera med mitt team. Framåt tio på kvällen skulle ett par från teamet gå och äta någonting, men på något underligt vis blev det bara jag och chefen som gick till restaurangen. Han var tjugo år äldre än mig. Det gick inte ens upp för mig att han ansåg att vi var på en dej. Jag utgick ifrån att han ville prata om projektet jag ledde. Istället köpte han dyr mat till mig, försökte övertyga mig att dricka alkohol istället för vatten och när jag begav mig hem blev han oerhört upprörd. Han tyckte att jag var skyldig honom sex. Han var arg på mig i månader efteråt. Sedan bestämde han sig istället för att börja skriva meddelanden på social media där han skrev sina sexfantasier och bad mig komma hem till honom. Jag har aldrig svarat, förutom att be honom sluta skriva till mig.

***

Jag var den enda kvinnan i en manager-roll på ett spelprojekt. En av mina manliga kollegor ”ledde” projektet genom att skrika på vårt team. Ett felbokat möte kunde vara tillräckligt för att uppröra honom, och varje gång en teammedlem började gråta efter att han skrikit på dem var han stolt och skröt om det för alla som orkade lyssna. Ingen gick emellan, ingen ville uppröra honom. En dag var denna kollega lite förkyld, och tyckte detta var ursäkt nog att stänga in mig på en handikapptoalett och skrika på mig i en halvtimme. Det var en ändlös ström av hot och förolämpningar; jag var en hora, jag borde hålla mig i köket där jag hör hemma, jag hade så dåligt temperament att jag förmodligen var lesbisk, jag borde få ordentligt med kuk för det kanske kunde få mig att hålla käft. När jag rapporterade honom till HR blev jag informerad om att jag var problemet. Att jag tog upp hans beteende var ett svek mot både honom och företaget. Jag ombads att skriva ett personligt brev till kollegan och be om ursäkt för att jag ifrågasatt hans våldsamma utbrott. Om jag inte skrev brevet underströk HR att företaget inte längre var intresserade av att ha mig som anställd. Jag vägrade skriva brevet och jobbar av uppenbara anledningar inte längre på företaget.

***

Drygt ett år i branschen och har blivit tafsad på, tvångskysst, utskälld av kollega för att jag inte ville följa med honom hem, fasthållen, dumförklarad i möten bara för att när en man tar fram samma poänger är de plötsligt en god idé.

***

På en julfest blev en kollega packad och tog mig på brösten. Vi jobbade inom samma team och jag låtsades som att det inte var nån big deal eftersom han ju var en trevlig kille nykter och vi skulle jobba på samma projekt i ett år framåt. Mådde dock ganska dåligt över det och var rädd att det skulle komma ut som att jag var med på det som hände, fast jag har partner. Vågade aldrig säga till nån chef för att det skulle bli nån slags stök som skulle reflektera illa på mig.

***

Jag jobbade tidigare på ett spelföretag som speldesigner, jag jobbade i ett litet team med bara unga män, min chef var även en ung man med ett ego större än sig själv. Vi skulle ha vår dagliga genomgång i teamet där vi berättar vad som ska arbetas på under dagen, vi stod i ring och jag var sist. Min chef gick igenom en för en och när han väl kom till mig så avslutade han mötet och bad oss fortsätta med vårt arbete. Detta var inte första gången han exkluderade mig eller närmare sagt körde över mig fullständigt och detta var något som bara hände mig specifikt. Jag var det där unga tjejen som tydligen inte kunde något. Idag jobbar jag som manager på ett annat framgångsrikt spelföretag och har varit där i 4 år. Jag som tydligen inte kunde något.

***

Varje gång jag ställde en fråga till studioägaren så valde han att svara till en manlig kollega istället för till mig. Han tittade inte ens på mig när han svarade. Detta var snarare regel än undantag.

***

På en anställningsintervju till ett programmerarjobb sade intervjuaren till mig att ”det är så svårt att hitta kvinnliga programmerare, för det finns så få tjejer som är tillräckligt smarta”. Han ifrågasatte även om jag överhuvudtaget var intresserad av spel.

***

Jag har många. Som gångerna jag förväntades ställa upp på sexchat för att få bjudas in i en guild eller vara med i en raidgrupp. Som när jag testade spel och skrev artiklar om det på nittiotalet, och fick mail som handlade om jag jag troligtvis sög av min chef och andra på redaktionen för att få jobbet, och att jag inte skrivit artiklarna själv.

***

Jag har fått motta hot och hat när jag arrangerat spelarrangemang för tjejer och icke-binära. Personer som tyckte att tjejer hörde hemma i köket eller frågade om de kunde få komma och runka medan vi spelade. En publicerade en bild på en person med automatvapen och skrev att det skulle få ”konsekvenser” om vi inte ställde in arrangemanget. Ingenting hände, men det är sjukt att man ens ska behöva fundera över sin säkerhet när det enda man vill är att spela spel tillsammans.

***

På en branschfest tog sig en kollega friheten att upprepade gånger lägga handen på mitt lår och till sist ta på mina bröst. Han skulle visa vart hjärtat satt. Ny i branschen och orolig för att jag agerat inbjudande, jag hade ju faktiskt armen stundtals om honom och en annan kompis i soffan, vågade jag inte säga något.

***

En gång fick jag frågan om det finns något jag ångrar under mina år i spelindustrin. Jag ville svara ”att jag inte föddes till man”. Att som kvinna arbeta i spelutvecklingsindustrin innebär att ständigt bli ifrågasatt. Att inte bli tagen på allvar. Att utsättas för härskarteknik tills en inte längre vågar höja rösten på möten eller föreslå alternativa lösningar på problem. Att alltid få höra att mitt sätt är fel, att mitt sätt att prata om problem är fel sätt. Att få lära sig att anpassa sig efter de regler män i maktpositioner har satt upp och sen snällt följa dem. Att hålla dessa män på gott humör och svansa runt för att få igenom vad en nu behöver få igenom. Att lyssna och skratta och hålla männen med makt på gott humör. Att undvika dem när de är på dåligt humör på grund av risken att bli bränd, hånad eller utskälld. De kvinnor som har lyckats hålla sig kvar i branschen är alla kvinnor med skinn på näsan. De mindre hårdhudade orkar sällan vara kvar så värst länge. Det gäller att kunna stå ut med den manliga jargongen. Stå ut med att någon skojar om att ”du ställer väl upp på det mesta”. Att plötsligt känna en hand på din rumpa och inse att den tillhör en av de männen med mest makt i branschen. Jag har blivit utnyttjad på ett hänsynslöst sätt av en man med mycket makt och inflytande men jag skulle inte våga anmäla det på min arbetsplats. Jag tror inte att det finns något för mig att vinna på det för ingen här vill veta hur det faktiskt ligger till. Det är för mycket som står på spel. Allt för mycket pengar och anseende som riskeras. Jag skulle tystas, det är jag säker på eller idiotförklaras. Jag kämpar för att inte bli bitter och börja hata. Det är inte så jag vill leva mitt liv.

  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Sandra Wejbro
  • Nöjeschef: Nathalie Mark
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB