Playstation vill göra en Nintendo. Men det räcker inte hela vägen. Sonys mini-konsol är mest frustrerande – och saknar titlarna som verkligen kittlar nostalginerven.

Nu är det dags igen. Jag ska yttra mig om ännu en retrokonsol i mini-format – trots att jag bara var EN dag gammal när världens första Playstation släpptes i Europa. Lider jag av hybris? Svar ja.

Av de totalt 20 förinstallerade spelen på classic-konsolen har jag såklart bäst koll på de mest barnvänliga spelen – som till exempel ”Rayman” och ”Super Puzzle Fighter II Turbo”. Resten är outforskad mark. Jag får väl skylla mig själv som i princip bara ägnade mig åt konkurrenten Nintendo 64 under sent 90-tal.

De senaste åren har det blivit en trend att speljättarna släpper sina gamla hårdvaror i en ny liten tappning. NES, SNES, Commodore 64 och Sega Mega Drive har alla lyckats kapitalisera på nostalgivurmen. Men Playstation Classic kommer få det svårare att slå igenom på marknaden.

Kanske beror det på att Sony inte har samma charmiga pixlar att stoltsera med som Nintendo. Eller att den gamla tidens 3D-grafik åldras lika uselt som en botoxinjicerad Hollywoodfru. Bara valet av handkontroller – utan joysticks och vibrationer – gör det extremt svårt att njuta av upplevelser som ”Rainbow Six Siege”, ”Twisted Metal” och ”Metal Gear Solid”. Det är en nästintill outhärdlig kamp att gå, sikta och köra när det bara finns ett styrkors att använda. Det hade varit ett smartare drag att ta med dualshock-kontrollerna som lanserades 1997 för att få till ett någorlunda finlir.

Tråkigt nog lyser klassiska titlar som ”Spyro”, ”Crash Bandicoot” och ”Tomb Raider” med sin frånvaro. Tyvärr befinner sig inte Sony i samma tacksamma sits som Nintendo som kan sno licenser av sig själva. Playstation har antingen inte pungat ut tillräckligt med pengar eller bara inte kunnat övertala rätt personer att deras spel ska ingå i konsolen.

Inte ens när jag spelar min absoluta favorit ”Rayman” känner jag en större lust att återvända till det förflutna. Jag blir snarare sugen på att sätta igång plattformsspelet på PS4:an och vältra mig i den högupplösta grafiken istället. Och när jag kickar igång ”Resident Evil” slår det mig att ingen ska behöva genomlida styltiga live-action-sekvenser år 2018. Gör bara remasters istället, snälla.

Ärligt talat är det bättre att scrolla sönder Ebay eller Blocket i jakt på en äkta Playstation. Då snackar vi nostalgi utan några kompromisser.