Jag fattar verkligen inte fenomenet ”Kingdom Hearts”. Seriens senaste tillskott är ett slappt Disney-äventyr som inte vet vad det vill förmedla.

Det känns som att hela spelvärlden är byggd på en enda stor lögn. Att ”Kingdom Hearts”-serien är ett mästerverk. För det enda jag ser är en liten mini-Yohio som irrar runt och panikskriker ”HEARTLESS!” samtidigt som han försöker bli bundis med ett gäng avdankade Disney-hjältar. Inte en jävel förstår sig på handlingen i den här jrpg-serien. Så varför låtsas alla gilla den obehagliga mash-up:en av tecknade barnsligheter och japanskt melodrama?

Den främsta anledningen till varför jag, och säkert många andra, sken upp vid tanken på seriens tredje del var själva kontakten med de olika Disney-universumen. Jag såg fram emot ett litet smakprov på alltifrån ”Toy Story” och ”Monsters Inc.” till ”Trassel” och ”Frost” – utanför filmernas normala kontext. Men när jag väl träffar de kända karaktärerna är besvikelsen ett faktum.

All finess och vitsighet som brukar prägla Pixar och Disneys verk finns det inte ett spår av i ”Kingdom Hearts 3”. Herkules, Woody och Jack Sparrow får ur sig ”skämt” som är lika vågade som Henrik Schyfferts nuvarande repertoar. För att inte tala om den otroligt onaturliga tonen som verkligen drar ner kvalitetsnivån. Skådespelarna levererar sina repliker så som en alltför peppad skolfröken läser upp en Astrid Lindgren-saga, utan några som helst nyanser eller undertoner.

Jag gör inte mycket annat än att ta mig från en punkt till en annan, mosa fiender och ha en rad intetsägande möten. Fighterna är förtäckta i hysteriskt koreograferade effekter i stil med snurrande tekoppar och guppande piratskepp, men i verkliga fall går alla attacker bara ut på att utnyttja på x-knappen. Responsen mellan mina knapptryckningar och vad som pågår på skärmen korrelerar inte överhuvudtaget. Att ducka, hoppa och använda mig av magi är verkligen överkurs. 

Och vad är grejen med att sicksack-åka med ett rymdskepp mellan världarna? Varför ska jag behöva dras med ett ”Star Fox”-upplägg bara för att transportera mig själv? Vad har jag egentligen fått ut av spelet?! Var det värt att vänta nästan 13 år på detta?! Okej, i vissa stunder var det kanske lite småmysigt att regrediera och återbesöka barndomens hjältar. Men inte mer än så.

Jag vet att ett helt community just nu samlar sig kring giljotinen i väntan på min avrättning. Till er säger jag bara; let the storm rage on, the fans never bothered me anyway.