”Dr Kawashima’s Brain Training” ger mig skrämmande insikter om min egen hjärnkapacitet – som visar sig vara nästintill obefintlig. 

Ibland blir jag förvånad över hur jag kan ha klarat mig så länge på denna jord. Om jag hade jobbat inom ett serviceyrke och behövt räkna kassan eller varit en kontorskvinna som suttit med excelark hade jag säkert gett upp för längesen. Det är verkligen tur att jag kan lägga ner all min pyttelilla smartness i skrivandet och inget annat. 

Men inte ens en spelredaktör kommer undan. I Nintendos ”Dr Kawashima’s Brain Training” utsätts jag för till synes enkla övningar som ska träna min hjärna. Tyvärr är de inget annat än tydliga bevis på hur efterbliven jag är.

Det börjar med att spelet ska avgöra min mentala ålder. Jag får köra några vändor sten, sax, påse. Joy-con-kontrollen läser av mina handrörelser och ibland säger skärmen åt mig att vinna och ibland att förlora. Total systemkollaps. Jag gör påse när jag försöker vinna mot en sax och en sax när jag ska förlora mot en påse. Några omgångar senare kommer domen i stora bokstäver. Min hjärna är 80 år gammal.

Jag vill inte ens protestera och säga att Dr Kawashima har bedömt fel. Det är bara att acceptera faktumet att min IQ är så långt ifrån en KTH-doktorands man kan komma. 

Plågan fortsätter. Med min styluspenna får jag skriva svaret på olika multiplikationer, additioner och subtraktioner. Jag märker att mellanstadiets mattelektioner inte direkt var igår och att sju gånger åtta kräver en, två, tre, fyra sekunders betänketid. 

Jag ska också multi-taska och trycka på den högsta siffran på skärmen och samtidigt hoppa över hinder med en gubbe. Strax därefter är det dags att pröva mitt fotografiska minne och komma ihåg flera bilder i rätt ordning. Det hela är mer utmanande än vad jag vill erkänna.

Jag tar Instagrampauser och scrollar flödet för att få lite andrum, men känner mig bara ännu mer som en blåst brud. 

Jag testar en annan sorts avkoppling och roar mig med sudoku och Tetris-kopian ”Germ buster”. Multiplayerspelen vågar jag knappt närma mig. Det går inte stå ut med ”räkna boxarna”-tävlingar när ”Mario Kart” är installerat på samma konsol. 

Det märkligaste ögonblicket är när jag blir ombedd att högläsa snustorra texter om typ polisens nya digitala verktyg. Switchen har ingen inbyggd mikrofon, så spelet litar blint på att jag utför min plikt. Flera gånger tänker jag; för vem gör jag det här egentligen? 

Ja, jag vet att det är orimligt att ge ett spel ++ bara för att jag är kränkt över min egen dumhet. Men det är min sajt!! Och jag bestämmer!!

Mvh,