För Stockholmsfamiljen blev ”Dreams” ett gemensamt intresse. Syskonen Klara och Alfred – båda med adhd-diagnoser – hittade dessutom ett nytt lugn i spelet.

”Dreams” har varit en lite av en doldis i spelvärlden. I Playstation-satsningen – som släpptes i betaversion förra året – får kreatörer av alla olika slag möjligheten att förverkliga sina fantasivärldar. Vare sig det gäller 3D-skulptering, att producera musik eller nörda ner sig i mekanik.

Utan några förkunskaper i animering eller programmering har Sanna Nilsson och hennes två barn, 20-åriga Klara och 18-åriga Alfred, hittat sina egna individuella spelstilar. Mamman jobbar vanligtvis som tv-redigerare och kan gilla att skapa en hel skogsscen med kameror, musik och ljussättning som blir till en kortfilm. Medan Alfred kanske återskapar Kraftwerks låt ”Autobahn” och Klara skulpterar en T-Rex.

”Jag älskar friheten i att inte behöva planera och hur intuitiva alla verktyg är. Man kommer snabbt in i ett skönt flöde och skapar vad som faller en in precis just då”, säger Sanna.

Förutom utlopp för sin kreativitet får även familjens ungdomar hjälp med koncentrationen av att spela ”Dreams”. Både Klara och Alfred har adhd, men lyckas behålla fokuset under en längre tid.

Till exempel lägger Klara ner mycket tid på att skulptera, lära sig rigga karaktärer och bygga 3D-scener med drakar och dinosaurier. Alfred riktar in sig mer på filmskapandet och har gjort en serie om figuren ”Green guy”. Nyligen vann han en Impy Award för sina animationer – ett pris som delas ut av spelets utvecklare Media Molecule.

”Green Guy-serien blivit ett sätt för honom att ventilera känslor, både positiva och negativa och stora som små”, säger Sanna.

Sanna tror att ”Dreams” passar nästan alla med någon form av NPF-diagnos. Hon menar att det beror på att man kan enkelt hoppa från det ena skaparläget till det andra. Om man tröttnar på att skulptera kan man gå vidare till musik, jobba med visuella effekter eller bara spela andras spel.

”Fantastiska saker kan hända i spelet om man har NPF. Det är som ett stort lekrum fyllt till bredden med saker man kan tänkas vilja experimentera med.”

I ”Dreams” finns det mesta på samma ställe och man behöver inte skaffa tio olika dataprogram eller lära sig en massa applikationer. Om man lärt sig ett verktyg går det snabbt att lära sig ett annat.

Man kan sitta, ligga, stå, hoppa och samtidigt skapa, vilket underlättar för alla som kanske har det svårt med koncentrationsförmågan. Men Sanna vill tipsa föräldrar som både har barn med eller utan adhd att kolla in spelet.

”Om det finns ett intresse och ett driv så kan de här barnen verkligen fokusera och skapa magi! Men det här gäller ju egentligen alla barn, om de har en kreativ ådra skulle jag inte tveka.”