Fortsättningen på Ellie och Joels zombieäventyr når inte samma höjder som det första spelet. Men som tur är håller Naughty Dog en hög lägsta nivå.

Det visade sig vara precis så svårt som man skulle kunna tro att följa upp dundersuccén ”The Last of Us”. För sju år sedan förälskade sig hela världen i far-och-dotter-dynamiken mellan Ellie och Joel. Nu tar historien en mörkare vändning med hämnd som främsta drivkraft. 

Joel har räddat Ellie, men inte mänskligheten. Hennes immunitet hålls fortfarande hemlig och zombies härjar runt i ett postapokalyptiskt USA. Efter en blodig konflikt lämnar Ellie sitt numera trygga liv och ger sig iväg till Seattle med mord i sinnet. Hon har också vuxit upp och blivit kär i Dina, men deras relation är komplicerad.

Utan att avslöja för mycket hoppar berättelsen fram och tillbaka i tiden och involverar många nya karaktärer som jag snabbt ska knyta an till och känna starkt för. Naughty Dog gör några riktigt bra försök att rucka på min lojalitet. Men de olika tidslinjerna rör till det och stora delar av det som byggts upp i första spelet sjabblas bort bland allt nytt.

Samtidigt är mycket sig likt. Att smyga fram och skära fienderna i halsen (eller kväva dem i en evighet) är nästan alltid den mest effektiva attacken. Inte ens på en lätt svårighetsgrad kommer jag undan med att bara rusa in i en fight och hoppas på det bästa. 

Att slakta både levande döda och människor kräver ett strategiskt tänk med pilar och ljuddämpade pistoler nära till hands. När jag hittat mitt sätt att spela på blir det också lättare att välja vilka färdigheter jag ska uppgradera. Jag prioriterar att vara snabbfotad och kunna tillverka ett stort lager av knivar framför det lite mer offensiva. 

Men striderna ligger oerhört tätt inpå varandra och skruvar sällan ner tempot. Jag saknar stunder av återhämtning efter att ha eldsprutat zombie på zombie som krupit ut ur olika svamphärder. Spelet känns ofta som en enda lång väntan på de högklassiga filmsekvenserna. 

För det Naughty Dog levererar bäst är fortfarande dialogerna, animationerna och skådespeleriet. Alltifrån det vardagliga kallpratet till scenerna som verkligen hugger till. Det finns ingen annan spelstudio som kan skildra ett lesbiskt parförhållande eller till och med en sexscen på lika ömt som hårt sätt – utan att det känns pinsamt. 

Tyvärr når inte betyget toppnivå mycket på grund av slutet. Det är långtifrån förlösande och vill mest lyfta moralen kring en ”våld föder våld”-mentalitet. Samtidigt ska man komma ihåg att ett bra men inte fantastiskt äventyr från Naughty Dog är minst tio gånger bättre än alla andra kommersiella spel. 

”The Last of Us 2” är trots allt ”The Last of Us 2”.