Jag har alltid sett mig själv som en osentimental människa. Men när Nintendo släpper sina gamla hits på nytt är det svårt att inte längta tillbaka. 

”Kolla, här är en genväg!”, skriker jag och nynnar samtidigt till det glada soundtracket. Min bästis Nora sitter bredvid och försöker känna samma entusiasm, men den kommer inte helt naturligt eftersom hon har aldrig spelat ”Super Mario 64”. Hon skämtar om de bollformade snöflingorna på skärmen som ser ut att vara ritade i Paint. Jag ser också humorn i den barnsliga, begränsade grafiken. Men bakom hånskrattet finns ett helt annat allvar för mig. 

”Super Mario 3D All-Stars” innehåller nämligen mina tre bästa Mario-spel någonsin. Det är som att en anställd på Nintendo har tänkt ”hur ska vi göra Effie lycklig?” och sedan tagit fram det här nostalgipaketet. ”Super Mario 64” var det första spelet jag någonsin kom i kontakt med – och rundade varje sommar ute på landet där vi hade vårt Nintendo 64. ”Super Mario Sunshine” släpptes under Gamecube-eran då jag peakade som gamer. Och ”Super Mario Galaxy” är kort och gott ”Super Mario Galaxy”.

Det enda Nintendo har gjort i nylanseringen till Switch är att förbättra upplösningen. Färgerna och kontrasterna är starkare, likaså texten på de tidigare orimligt suddiga skyltarna i N64-äventyret. Men framraten är densamma, det vill säga 30 bilder per sekund i alla spel förutom ”Super Mario Galaxy” som når upp till 60. Men det är okej, jag är inte här för tekniskt skryt. 

Jag är här för att drömma mig tillbaka till en enkel barndom där jag i princip inte gjorde något annat än att sitta fastklistrad framför konsolen. Det gamla muskelminnet kickas igång när jag glider ner för branta isbackar med en pingvinunge i famnen och kommer ihåg exakt vilka kurvor jag ska bromsa in i. Men mycket blir också en påminnelse om alla gånger storebrorsan behövde kallas in på de svåraste nivåerna – som jag nu måste klara av på egen hand. 

Annat har kanske inte direkt åldrats med värdighet. Till exempel det styltiga skådespeleriet – som tack och lov aldrig gjort comeback – i ”Sunshine”. Eller Marios sladdriga rörelser i 64-succén. Men ”Galaxy” är fortfarande exakt lika magiskt med utmaningar som byter av varandra precis innan jag hinner tröttna. Antagligen är jag hjärntvättad av retrokärlek, men HUR kan något i nutid ens mäta sig med det här? 

Denna trio är inget som ska upplevas av en Nora. ”Super Mario 3D All-Stars” är till för alla icke-Noror som levt och andats Nintendos klassiker. Vi är värda en totalt bekymmersfri bakåtblick.