Forskare utropar att spel gör oss smartare, medan föräldrar fortfarande hävdar att spel är slöseri med tid. Det är dags att lämna alla spekulationer för gott.

Så fort det finns forskning på att spel faktiskt kan bidra med något i våra liv och till och med öka hjärnaktiviteten, så klamrar vi gamers oss fast vid den faktan för blotta livet. När tekniksajten Gizmondo berättade att skjutarspelet ”Call of Duty” ökar förmågan att fatta beslut och förbättrar minnet – fick alla tonåringar äntligen en chans att rättfärdiga de nattliga spelsessionerna för sina oroliga föräldrar.

Det klassiska mardrömsscenariot kring spelandet sitter trots allt kvar – vi blir aggressiva och avtrubbade, drabbas av benskörhet och hjärnan förblir totalt ostimulerad. För det mesta är det föräldrar som inte vuxit upp med spel som inte kan se värdet i att levla upp i ”World of Warcraft”. De är blinda för den sociala aspekten, de strategiska utmaningarna eller de fantasieggande story-inslagen. Men hallå! Jag ska inte ens behöva påbörja ett försvarstal för ”WoW” och förklara varför det är värdefullt att spela. Jag har gjort det alldeles för många gånger, och till slut måste jag bara sätta ner foten.

Problemet grundar sig i att spel aldrig bara kan få vara. De ska antingen ifrågasättas eller försvaras. Spel får inte endast vara kul, för visst vore det himla eländigt om dagens ungdom tillbringade flera timmar med att finna nöje i något? Det räcker inte att man som spelare njuter av underhållningen fullt ut – nä, antingen ska man lära sig något av det eller totalt undvika spel och göra något vettigare, typ kolla på ”Shoah” eller se utställningen ”Livet självt” på Moderna Museet.

Samtidigt konsumerar de allra flesta lökiga tv-serier och sträcktittar på Disney-filmer. Ingen har någonsin kritiserat mig för att ha slaviskt följt ”Sjunde himlen” eller hånat mig för att kunna alla låttexter i ”Frost”. Som om det skulle ge mig mer än att följa Lara Crofts karaktärsutveckling i ”Rise of the Tomb Raider”?

Dessa ängsliga påståenden huruvida spel är bra eller dåligt, sipprar sällan ut ur munnen på oss gamers, utan snarare från alla andra runtomkring. Det om något tyder på den totala ignoransen för spel som underhållningsform.