Startsida / Inlägg

”Mirror’s Edge: Catalyst” spretar åt olika håll

av Effie Karabuda
MirrorsEdgeCatalst_Phase1_Web_Screen_07_Faith_Vault_Wallpaper_WM

Två timmar in i ”Mirror’s Edge: Catalyst” och det märks att DICE har arbetat hårt med att förnya sitt parkouräventyr – men tyvärr saknas det en tydlig riktning.

Att hoppa från hustak till hustak i en värld av monokroma färger kräver ett visst flöde. Stockholmsbaserade EA DICE har tagit till vara på smidigheten som finns i rörelserna när man navigerar bland hinder genom parkour-rörelser – vilket är kärnan i hela förstapersonsplattformen ”Mirror’s Edge”. Annars är det mycket nytt som har tillkommit. Man kan säga att den kommande titeln vid namn ”Catalyst” vill alldeles för mycket och har nästan förlorat delar av sig själv på vägen.

Det känns som att man har försökt trycka in flera spel i ett. Samtidigt som jag är inne på huvudspåret och försöker knyta an till karaktären Faith fastnar jag i andra sidouppdrag som kan pågå hur länge som helst. Oftast ska jag leverera olika saker på en viss tid och tar mig fram med hjälp av ”runner’s vision” som aktiverar röda linjer som visar min väg. Inga vapen är tillåtna när jag stöter på fiender – här har jag bara kroppen att arbeta med. De sekundära sysslorna är förvisso underhållande och utmanande, men de tar lite för mycket fokus från det stora hela.

RunnersVision_01

Ibland uppfattar jag det till och med som att staden som kallas “the city of glass” spelar en större roll än själva huvudkaraktären. Allting i ”Mirror’s Edge: Catalyst” går att interagera med och man kan hoppa upp på i princip vad som helst. Möjligheterna är nästintill oändliga. Det skulle kunna ses som en otrolig frihet, eller bara en alldeles för öppen miljö som är svår att få ett tydligt grepp om. 

Multiplayer-inslagen är kanske den främsta anledningen till varför smakprovet av ”Catalyst” känns osammanhängande. Man kan tävla mot andra spelare på diverse banor där vinnaren är den med snabbast tid. Det är även fritt fram att placera ut “dashes” för att skapa egna rutter som vem som helst kan ta del av. Det här inslaget fungerar som ett småputtrigt minispel, men jag förstår inte riktigt varför det behöver vara en del av Faiths resa och det som är ”Mirror’s Edge” i grunden.

MirrorsEdgeCatalst_GC_Web_Screen_06_WallRunCombat_WM

Det finns alltid något nytt att hämta i “Mirror’s Edge: Catalyst” och risken att bli uttråkad lär vara minimal. Å andra sidan är det en gnutta naivt av DICE att tro att man kan pressa in hur mycket material som helst utan att det får konsekvenser. Jag lämnas med en känsla av att Faith, som har blivit lite av en reklampelare och ikon för hela spelet, totalt har drunknat i allt innehåll.

”Mirror’s Edge: Catalyst” verkar ha drabbats av en identitetskris och behöver reda ut vad som definierar den här serien. Men om alla åtta utvecklingsår inte har hjälpt till med det, så ser det inte alltför ljust ut.

  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Sandra Wejbro
  • Nöjeschef: Andreas Hansson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB