Inga är mer självklara i sin kritik mot spel än barn. När de frågar mig varför det finns tjej- och killspel, har de långt ifrån en politisk agenda. Vuxna – titta och lär!

”Gillar du godis mer än glass?” och ”älskar du tacos?” är sådant jag sällan får svara på i mitt yrkesliv. Men när jag är med i Barnkanalens tv-program Random Mix för 10-12-åringar byts Aftonbladets Mordor-mörka kommentarsfält ut mot en ”Bumbibjörnarna”-gullig livechatt. Jag är där för att ge tips i egenskap av spelexpert i en och en halv timme. Under pauserna fortsätter jag att svara på alla kommentarer i chatten. Men bortom kärleksförklaringar och diskussioner om smygätande av lakritsbåtar – döljer sig en extremt stark medvetenhet kring spelvärldens orättvisor.

Det trillar in oväntat många reflektioner i mitt flöde: ”varför finns det tjej- och killspel?”, ”mina kompisar säger att spel bara är för killar” och ”var är alla tjejkaraktärer?”. Mitt huvud går på högvarv. Jag försöker nysta fram en replik från Caitlin Morans samlade citatbank och tänker på vad Lina Thomsgård en gång har lärt mig. Till sist säger jag något i stil med att många män utvecklar spel och skapar därför sina egna avbilder. Hela tiden försöker jag hålla tungan rätt i mun och inte projicera mina högst personliga åsikter.

Barnens grubbel är nämligen sprunget ur något djupt naturligt. Precis som att de frågar varför himlen är blå, vill de också förstå av vilken anledningen det finns en massa pojkar i spel. De ser att något fattas och undrar varför ingen rättar till det.

Därför vill jag absolut inte skriva dem på näsan med mina politiskt korrekta idéer. Jag känner mig som en präktig vuxenfeminist som börjar snurra in mig i långa brandtal om sociala konstruktioner i spel som handlar om smink vs att skjuta. Egentligen borde jag bara ha svarat: ”nu börjar fler kvinnor att göra spel och då kommer det snart att se mer jämställt ut”.

Kanske är det just det som är problemet. Vi vuxna krånglar till det med världsanalyser, försöker skylla på någon annan och skriver arga debattartiklar. Vi ger en rak fråga ett onödigt krokigt svar. Äh, vet ni vad? Hädanefter svarar jag bara på funderingar kring tacosåser.