En pappa som återupplever sina retrospel. Och en son som upplever dem. Tobias och William får nostalgihjärtat att dunka i sin Youtubeserie ”Tillbaka till NES-tiden”.

Augusti 2015. Ett halvår av planering och en gnutta nervositet har lett till det här ögonblicket. Tobias Wigstrand, 34 år, trycker på mobiltelefonens inspelningsknapp och välkomnar tittarna, medan 7-åriga sonen William väntar på att pappa ska prata klart. Backyard Babies-affischerna pryder den vita väggen i bakgrunden. De ska spela ”Super Mario Bros” på NES-konsolen från 1986 och har placerat laptopen bakom sig så att den ska filma spelet på tv-rutan. William får äran att testa den första banan. Redan efter några sekunder början han nynna till den ikoniska signaturmelodin.

Två år senare har far och son premiär för sin tredje säsong av Youtubeserien ”Tillbaka till NES-tiden” efter att ha betat av klassiker som ”Metroid”, ”Donkey Kong” och ”Ice Climber”. Varje avsnitt ses av omkring tusen personer – varav de flesta är småbarnspappor. Storleken på följarskaran må vara blygsam, men det är inte direkt ont om kommentarer, gilla-markeringar och kärleksförklaringar.

– Jag hade knappt rört de gamla Nintendospelen sedan barndomen och tänkte att det skulle bli en kul grej att spela dem igen tillsammans med William. Och om det dessutom kunde ge andra människor glädje skulle det ju bara vara en bonus. Eftersom responsen blev så pass positiv har vi fortsatt utveckla konceptet, berättar Tobias.

Men det var aldrig en självklarhet att idén skulle gå hem i stugorna, eller hos William för den delen. För visst kan det kännas mossigt att introducera en 00-talsunge till ett gäng spel med nästan 30 år på nacken.

– Det kunde ju ha stannat redan där efter första avsnittet och inte blivit mer. Men till min förvåning bryr han sig inte om att spelen ser konstiga och kantiga ut, utan han lägger större värde i om spelen faktiskt är roliga. Spelglädje framför grafik är tydligen viktigare för honom vilket såklart gör mig glad!

William erkänner själv att han oftast spelar nya titlar, men tycker ändå det är kul att få en glimt av hur det såg ut förr i tiden – trots att det inte alltid flyter på lika bra som Playstation 4-äventyren.

– Det laggar väldigt mycket. Om jag trycker på en knapp så gubben ska hoppa, så gör den inte alltid det. Det är sjukt störigt, förklarar han.

En annan utmaning är att vara tålmodig. Många föräldrar som spelar med sina barn får nog hålla sig i skinnet för att inte ta tag i handkontrollen och rycka in. Men Tobias kan ta en klunk av ölen, luta sig tillbaka och ge pedagogiska tips. Han är nästan provocerande lugn.

– Hahaha. Jo, men sen klipps det bort en del. Det är inte alltid tålamodet håller framför kameran. Och ibland har det hänt att William har tröttnat på ett spel efter 10 minuter. Då får man tjata lite och försöka få honom att hålla ut ett tag till.

Ibland tvingas 36-åringen komma till undsättning och hjälpa sin son att ta sig förbi ett klurigt segment. Äldre spel är trots allt svårare och har färre sparfiler än dagens upplevelser – vilket kan ge upphov till en del ”skit” och ”fan”…

– För mig är inte svordomar värre än andra ord. För mig är det uttryck för frustration och inget annat. Att spela och hela tiden sitta och tänka på att man inte får svära tror jag skulle förstöra äktheten. Men i något avsnitt censurerade vi alla svordomar och fick klagomål. Så vi ställde frågan till tittarna och de var rungande överens: censurera inte! Sedan dess har vi inte gjort det.

Fansen har mycket att säga till om och är en stor anledning till varför duon fortsätter att dela med sig av sina pixliga utflykter. Men i grund och botten handlar det om att Wigstrand-grabbarna ska få skapa minnen tillsammans.

.  – Jag hoppas han ser tillbaka på det här med glädje. Men framför allt att det ger honom självförtroende att tro på sig själv. Jag var ganska blyg när jag var liten och hoppas att hans självbild kan stärkas genom att synas och agera framför en kamera. Han behöver ju inte bli klassens pajas kanske, men om det här gör att han vågar stå och hålla ett föredrag i skolan så är jag nöjd. Eller så kanske han blir skådespelare tack vare detta, vem vet.