Jag trodde aldrig att jag skulle drabbas av kramp i tummen i takt till Aviciis ”Hey Brother”. Men nu har den dagen kommit.

Efter att ha blivit otippat förtjust i Zlatan Ibrahimovićs app ”Zlatan Legends” är jag tvungen att ta mig an ännu ett påhitt signerat en kändis. Går jag bara igenom en identitetskris? Eller har jag på riktigt en osund dragning till alla spel som har vidrörts av en superstjärna? Det är dags att se sanningen i vitögat.

I Hello There Games Playstation-titel ”Invector” har Tim Bergling, mer känd som Avicii, bidragit med sin fingertoppskänsla och dirigerat vad Göteborgsstudion kallar för ”en festupplevelse”. Uppföljaren till DJ:ns rytmiska mobilspel ”Gravity” är stöpt i exakt samma format, fast denna gång på konsol och både med single- och multiplayerläge. Det gäller att pricka olika knapptryck och hitta både taktkänslan och ögon-hand-koordinationen – till tonerna av artistens hitlåtar. 

Förutom en ganska grundläggande mekanik har man tvångsmässigt klämt in en story om den housedyrkande bruden Stella som styr en flashig rymdfarkost till olika planeter. Ett smartare drag hade varit att gå ”all in” och låta en animerad version av Bergling ratta skeppet. Men jag är inte helt förvånad över att någon som Avicii – som verkar avsky rampljuset – helst av allt vill rikta fokuset någon annanstans.

Det bästa hade dock varit om han bara gjort en Zlatan och totalt omfamnat sitt ego. Visst, en superhjälteversion av sig själv som slåss mot sina egna kloner är kanske på gränsen till lite väl Trump:igt. Men det är ändå onödigt snålt att inte pryda titeln med sitt namn eller ens förhöja sig själv ett snäpp när man väl har chansen. Och ja, det här kommer ur munnen på en narcissist.

Bergling kallar också sig själv för ”utpräglad gamer” i spelets pressmeddelande. Men ändå verkar han inte ha någon koll på marknaden. ”Invector” har nämligen riktat in sig på helt fel målgrupp. Hello There Games skulle ha fortsatt värna om sina fans på mobiltelefonerna – eftersom att det är där casualspelarna har starkast fäste.

Trots en otroligt intetsägande upplevelse sitter jag ändå och countrygungar till ”Wake me up” och svär tyst för mig själv när jag missar x-knappen. Jag som vanligtvis håller mig på flera mils avstånd från alla ställen där backslick-killar fistpumpar sönder till den svenska DJ:ns musik. 

Hur hamnade jag här? Igen?! Innerst inne vet jag ju att ”Invector” är så långtifrån en BAFTA-vinnare man kan komma. Precis som ”Zlatan Legends”. Ändå plöjer jag låt efter låt. Jag måste väl vara kändiskåt.

Läs också… Det krävdes en Zlatan för att höja kändisspelens status