Jag är fullständigt knockad. Marvels ”Spider-Man” håller precis allt den lovar och mycket mer.

Man ska aldrig göra spel av superhjältefilmer, brukar många tycka. Men Insomniac Games – skaparna bakom bland annat ”Ratchet & Clank” – räcker ut tungan åt den gamla devisen och tar sig an uppgiften med bravur.

Peter Parker är numera en van beskyddare av New York och osar av självsäkerhet. I alla fall yrkesmässigt. Spindelmannen slår snabbt ner Wilson ”Kingpin” Fisk och sätter hans kriminella imperium i gungning. Men den verkliga fienden visar sig vara någon helt annan. Fokus skiftas till den till synes vänliga Martin Li som jobbar på samma härbärge som Parkers faster May. Li – eller Mister Negative som han också kallas – smider onda planer med sina anhängare The Inner Demons och har snart förvandlat The Big Apple till ett terrorcentrum.

Anledningen till att Insomniac Games har lyckats skapa sådan magi är att de har lagt det största krutet på miljön. Varenda bit av New York har tagits till vara på och är levande på en helt ny nivå. Det känns intuitivt, okomplicerat och framför allt fritt att flyga mellan stadsdelarna med hjälp av Spindelmannens trådar. Jag växlar mellan olika höjder, springer på husfasader, tittar in i kontorsbyggnader, står på toppen av Chrysler Building och svingar mig själv så nära gatan att jag kan höra hur bilarna svischar förbi. Storstadspulsen är närvarande överallt. Takfester, råttor som rusar förbi och någon som ropar på en taxi. Det här är en plats jag vill utforska i all oändlighet.

Sättet som huvuduppdraget vävs in med sidosysslorna – så som att stoppa bråk mellan knarklangare, förhindra miljöföroreningar och aktivera olika distrikttorn – är klockrent. Det blir aldrig hackigt. Tvärtom. Mina vardagliga jobbuppgifter stoppar aldrig flytet, utan förhöjer bara upplevelsen. Dessutom samlar jag på mig polletter för varje brott jag löser –vilket gör att jag kan uppgradera mina dräkter och skaffa gadgets som till exempel elnät eller en liten spindelhjälpreda.

Insomniac har också värnat om Parkers privatliv och hans relationer. MJ – en numera en passionerad journalist – hjälper sin partner i detektivarbetet. De två tillsammans är en oemotståndlig duo. Oavsett om de träffas för att äta currykyckling eller infiltrera en skurkpackad bas i Central Park är det fruktansvärt roande att följa deras gnabb.

Tack gode gud för att embargot äntligen släppt så att jag kan tala fritt om vad jag varit med om. Jag känner mig nästan hög på livet! ”Spider-Man” berörde mig till den grad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Det enda jag vet är att alla måste spela det.