Glansdagarna har aldrig känts mer avlägsna när Namco gör sitt bästa för att reboota sitt fighting-epos.

I min ungdom förälskade jag mig i ett fightingspel likt inget annat. Med stilrena menyer, blixtsnabba laddningstider, vackra orkesterstycken och underskön grafik var ”Soulcalibur”-serien närmast unik. Striderna bestod av horisontella och lodräta vapenattacker, snabba förflyttningar och vältajmade blockeringar. Konkurrenter som ”Tekken” och ”Street Fighter” framstod som rentav förlegade föredettingar. Min kärlek var villkorslös när jag helg efter helg spöade folk i goda vänners lag. ”Soulcalibur” kändes som framtiden!

15 år senare bultar mitt hjärta inte lika starkt för den eviga kampen mellan de två svärden ”Soul Edge” och ”Soul Calibur”. Med åren har serien kommit att handla allt mindre om dess briljanta gameplay och mer om själva berättelsen. Gradvis har den blivit lika otydlig som en halvsjaskig dokusåpa och i ”Soulcalibur VI” har Bandai Namco därför tagit det nödvändiga beslutet att soft-reboota serien. I ”Soul Chronicle” – spelets story mode – berättas en selektiv historia, med korta kapitel för varje karaktär. Vill man själv försöka läsa ikapp spelets mustiga epos finns ett ändlösa mängder text i spelets museum-läge.

I ”Libra of Soul” tar man i sin tur tillvara på de rollspelselement som präglat serien sedan ett par år tillbaka. Här får jag skräddarsy min alldeles egna karaktär i både stridstekniker och utseende. Sedan ger jag mig ut på jakt efter guld, experience points och nya föremål – självklart genom att slåss. Spännande idéer, om det inte vore för att dessa två spellägen inte är särskilt genomarbetade. Min tid fylls av konstant generiska bakgrundslandskap, långa intetsägande dialoger och livlösa röstskådespelare. Det uppskattade tempot som varit ”Soulcalibur”-seriens signum är som bortblåst, och inte ens ett gästspel av självaste ”The Witcher”-Geralt kan råda bot på det.

Likaså känns spelets character creator – tidigare känt för dess stora kosmetiska utbud och designmöjligheter – underväldigande som aldrig förr. Kanske är detta något som kommer få större prioritet efter lanseringen, men i skrivande stund är utbudet så begränsat att jag hellre spelar någon av de etablerade karaktärerna.

I slutändan räddas “Soulcalibur VI” av sitt legendariska stridssystem, som tagit det bästa från de gamla spelen och mixat det med nya funktioner. Med ”reversal edge” och återvändande mekaniken ”guard impact” läggs mer fokus på kontringsspel än någonsin tidigare – vilket bäddar för gastkramande dueller. För nya spelare finns det dessutom ett smörgåsbord av inbyggda guider som hjälper en att snabbt bemästra de 21 olika karaktärerna.

Ska ”Soulcalibur” återvinna min en gång så starka kärlek måste det hitta tillbaka till sina rötter. Den sjätte installationen är inte ett steg framåt, snarare ett kliv bakåt.