Först störde jag mig på att ”Tetris Effect” försökte för mycket. Men nu hänger mitt psykiska välmående på att jag får kombinera block minst en timme om dagen.

Jag måste erkänna att jag till en början var sjukt provocerad av hela upplägget. Här kan man alltså inte spela ”Tetris” – kanske det enklaste spelet i hela världen – utan att det läggs på afrikanska trummor och housiga stämmor. Varje gång jag roterar ett block är det röster från typ a capella-gruppen The Real Group som reagerar på rörelsen med ett ”oooh” eller ”aaah”. LÅT MIG VA!

Men så vänder det. Jag börjar tillämpa det som kallas för acceptans. Jag slappnar av och tillåter mig själv att slukas upp av allt det knasiga som försiggår på skärmen. Grejen med ”Tetris Effect” är det kan ta över hela ens väsen – bara man låter det ske.

Jag vet inte vad i helvete det är som händer men jag spränger rader av pixlar i takt till indiska beats samtidigt som någon slags eldsekt (?) sitter och ber i bakgrunden. För att sedan kastas rakt in i en Swedish House Mafia-sammankomst där alla är höga på ecstasy. Och i nästa sekund befinner jag mig i en undervattensvärld à la Cosmonova. Varje level är ett dynamiskt möte mellan soundtracket och designen. Den interaktiva och visuella upplevelsen drivs av tydliga ljudlandskap som förför mig på ett maniskt sätt.

Tänk er alla de här intrycken – fast i virtual reality. Det är nästan övermäktigt. Men oavsett om jag spelar med PSVR eller på en vanlig PS4 så stänger jag ute den deppiga, verkliga världen. Spelet masserar min hjärna, gör att jag släpper alla att-göra-listor och får mig att glömma min existentiella ångest. Om så för en kort stund hamnar mitt fokus på en enda uppgift. Att pussla ihop blocken. Det skapar ett slags andrum som jag i vanliga fall brukar ha väldigt svårt att komma åt.

Ofta spelar jag spel och känner att det är mer av ett jobb än ett nöje. Men här kan jag bara vila i att jag inte behöver prestera eller klämma in ett visst antal speltimmar på en redan tajt arbetsvecka. Jag tänkte liksom inte ens recensera ”Tetris Effect”, men så kunde jag bara inte hålla mig!

Jag har provat det mesta i hopp om att varva ner och hitta ett mentalt lugn. Alltifrån koreanska ansiktsmasker till ett ”Yoga with Adriene”-pass på morgonkvisten. Men det enda jag behövde var visst en daglig dos av ”Tetris Effect”.