Startsida / Inlägg

Ingen kämpaglöd i livlösa ”Jump Force”

av Per Landin
Foto: Bandai Namco
Rate

Jump Force

Från 16 år

Format: Playstation 4, Xbox One, PC

Pris: Ca 599 kr

Utvecklare: Spike Chunsoft

Utgivare: Bandai Namco

Det hade kunnat bli årets fetaste crossover, men när världens främsta anime-hjältar drabbar samman är det knockout i första ronden.

Jag har plöjt en hel del manga och anime i mina dagar. Jag har avverkat 700 avsnitt ”Naruto” och samlat ”Dragonball”-pockets. Jag har detaljstuderat Dekus hjältekarriär och sett Kurosaki Ichigo göra processen kort med varenda shinigami. Detta kvalificerar mig inte bara som nörd i ämnet – det är också hela anledningen för mig att spela ”Jump Force”.

Den japanska serietidningen ”Shonen Jump” har i åratal varit en den största källan för världens mest populära mangas. I ”Jump Force” kolliderar dessa i en enda stor crossover när onda “Venoms” invaderar vad som förefaller vara vår egen värld. Här möts plötsligt karaktärer från ”One Piece”, ”Yu-Gi-Oh”, ”Boku no Hero Academia” och många andra älskade universum i ett enda stort slagsmål.

Tanken på att ställa närmast kultförklarade karaktärer som Naruto och Son-Goku mot varandra är tillräckligt för att göra mig alldeles darrig av förväntan. Äntligen kan jag få svar på de tunga frågorna: är världens bästa ninja starkare än universums främsta kampsportare? Är en Rasengan starkare än en Kamehameha?

Att kasta sig in i denna värld är allt annat än enkelt. Istället för att bara börja slåss måste jag först skapa en egen skräddarsydd karaktär. Valmöjligheterna till utseende är få och det går inte att hoppa över de långa, händelsefattiga mellansekvenserna. När jag så väl lyckas ta mig till Jump Force HQ – själva hubben för spelets alla uppdrag – tvingas jag springa överdrivet långa distanser för att introduceras för spelets olika protagonister.

”Jump Force” har en oändlig källa för potentiella interaktioner mellan universumen. Vad som borde ha varit en social fröjd och spelvärldens mest ambitiösa fanfic är istället närmast obetydlig i meningsutbytena. Trots snygg grafik finns inget som helst liv i vare sig i hjältarna eller dialogerna de har. Munnarna rör på sig, men blickarna är likgiltiga och närmast döda.

Om det finns någon som helst styrka i spelet så är det möjligtvis dess strider. Jag behöver inte spela min egen karaktär och kan istället bygga ett eget lag med tre andra, mer kända karaktärer. Fightingsystemet i sig är förvisso repetitivt, men fångar på något sätt essensen av de kraftmätningar man kan förvänta sig av en klassisk shonen-anime.

”Jump Force” hade kunnat bli årets mest ambitiösa crossover, men efter min 100:e Kamehameha vill jag varken ha svar på vem som är starkast eller vems förmåga som klår vad. Har man inget intresse för japanska tecknade serier finns här inget att hämta.

För mig med intresse? Nja, när allt kommer till kritan hade jag helst sett att Naruto, Son-Goku och Luffy hade stannat kvar i sina respektive universum.

  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Sandra Wejbro
  • Nöjeschef: Andreas Hansson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB