”Ghost Giant” en stor och varm VR-kram
avGhost Giant
Från 3 år
Format: Playstation VR
Pris: Ca 399 kr
Utvecklare: Zoink Games
Utgivare: Thunderful
”Ghost Giant” dryper av äkta charm. Den svenska VR-debuten är som en ”Pettson och Findus”-saga – regisserad av svårmodiga franska 7-åringar.
Jag är en spökjätte som letar efter ett syfte och hittar en vän på vägen. Han behöver min hjälp, men det visar sig snart att han hjälper mig minst lika mycket.
Berättelsen om den naiva katten Louis innehåller egentligen inget nytt och hade lätt kunnat bli krystad med sin sentimentala ansats. Men istället värker mitt hjärta för huvudkaraktären. Louis tappar aldrig modet trots att han är liten i en stor och stygg värld. När jag till exempel plockar ner ett moln och låter honom känna på det delar vi ett genuint och rörande ögonblick.
Dialogerna och röstskådespelarna är gnistrande bra med sin blandning av svärta och flamsighet. Det är helt avgörande eftersom “Ghost Giant” är en slags interaktiv teater. Jag rör mig mellan olika scener där allt har en distinkt personlighet. Småstadens emo-katter, kyrkogårdens vänliga toktant och den halvdöva papegojan som arbetar i hamnen. Samtliga figurer och miljöer ser ut att vara hämtade ur ett barns fantasi, men låter som en fransk dramafilm. Händelserna är dessutom perfekt ackompanjerade av mjuk jazz.
I grunden är det ett enkelt pusselspel i virtual reality. Jag använder mina enorma spökhänder för att vrida och vända på dockhus proppade med små fina detaljer, drar i spakar och trycker på knappar. Genom att sätta samman olika föremål hjälper jag Louis med de knasiga problem han ställs inför. En författare med skrivkramp behöver hitta en hatt till sin deprimerade fågel och en livstrött målare inspireras av ett nyskapande korv-motiv.
Lösningarna är väldigt charmiga, men själva spelmomenten är ibland frustrerande fumliga. Varje gång mina fingrar missar en nyckel jag egentligen borde ha kunnat plocka upp rasar en liten del av kulissen och illusionen bryts. Men ärligt talat är det lätt att förlåta när spelet är så starkt i sitt berättande.
Även om tonen är lättsam vidrör ”Ghost Giant” också tunga ämnen så som fattigdom, psykisk ohälsa och vänskap – med fin fingertoppskänsla. Om vevandet med rörelsekontrollerna snabbt blir tröttsamt är det istället figurerna i den lilla staden Sancourt och de stunder vi haft tillsammans som jag minns.
För det här spöket kommer jag att bära med mig länge. Det syns inte men det finns där. Och jag kan fortfarande känna värmen.