Jag vet att det inte är ett mästerverk. Men som pokémon-fan har jag bestämt mig för att älska ”Detective Pikachu” och alla dess brister. Förlåt, vilka brister?

Let’s face it, det är sällan en film baserad på ett spel verkligen går hem. Särskilt inte om den handlar om pokémon. Men nu har det omöjliga skett. ”Detective Pikachu” är inte på något sätt +++++-värdig (fråga till exempel Aftonbladets Jens Peterson), men lyckas ändå snärja mig med sina flörtiga tricks.

Det hela börjar med att jag blir tagen på sängen av Ryan Reynolds Pikachu-tolkning. Jag kan nästan höra vibrationerna av hans sexpack och manliga manlighet under den där mörka stämman. Visst är det också snudden på obehagligt att en sådan het röst kan förpackas i ett hundvalpsgulligt yttre. Men jag bara hänger med i konstigheterna. Det är precis det man ska göra i den här filmen; hänga med utan att leka kritiker. 

För när man börjar tänka för mycket inser man också att shit, den här handlingen är egentligen ganska osammanhängande och intetsägande. Plötsligt gräver man sig djupt ner i grubblandet och börjar ifrågasätta varför man inte ägnar sin tid åt att kolla på typ ”Schindler’s List”. Men om man istället parerar de rationella tankarna och går totalt in i fan-bubblan får man en betydligt roligare upplevelse.

”Titta, Diplo står i ett dj-bås och hejar på en pokémonfight! Wow, kul!” väljer jag att säga till mig själv istället för ”varför har de betalat den här bänga musikproducenten att göra en opåkallad cameo?”. Och när det går att bocka av ännu ett kändisinhopp – denna gång av Rita Ora – hade en äckelkänsla kunnat infinna sig. Men jag låter även den passera.

Faktum är att filmen är en wild ride. Det är humor på hög nivå – ibland medvetet, men för det mesta omedvetet. Här och var gömmer sig små statister i form av pokémon som alla lever sina egna små liv i Ryme City. Kanske får man syn på en Snorlax som somnat mitt på gatan eller en Squirtle som spyr vatten och tvättar marken. Den största behållningen är helt klart att glo på den knasiga djungeln i bakgrunden.

Någon som känner lika lite för pokémon som jag känner för typ strandsatta svenskar på Arlanda kommer inte att få ut något av ”Detective Pikachu”. Den är till för de redan frälsta som är villiga att kasta bort den överkritiska blicken och bara njuta. Och för alla som är lite sugna på Ryan Reynolds.