”Man of Medan” sätter igång kaninpulsen. Med enkla medel blir skräckspelet en co-op-upplevelse jag sent kommer att glömma – trots förutsägbarheten. 

Ni kanske minns hur det slutade när jag och min storebror spelade ”Resident Evil 2”. Ändå värmer vi fryspizzan, rör ihop holiday-dippen och häller upp lantchipsen igen. Snacka om guldfiskminne. Redan på startskärmen slinker det ur ett ”fuck”. Vi fattar inte riktigt varför vi utsätter oss för det här.

Eller i ärlighetens namn vet jag precis varför vi ska spela ”The Dark Pictures: Man of Medan”. Som ett stort fan av splatterspelet ”Until Dawn” – också gjort av Supermassive Games – anar jag att det här kan bli en riktigt jumpscare-tät upplevelse. Fel har jag inte. 

Samma klyschiga anda lever kvar i utvecklarnas nya antologi-satsning där ”Man of Medan” är den första delen av många. Fyra relativt bortskämda ungdomar (och en ganska rimlig kapten) får för sig att ta en liten semestertripp i Stilla havet, men hamnar mitt i en storm. De tar skydd på ett övergivet skepp där det vilar en mystisk förbannelse. Med andra ord; perfekta förutsättningar för en eller flera katastrofer.

Det går att ta sig igenom den här fyra timmar långa resan ensam. Men jag rekommenderar det inte. I co-op-läget får jag och min bror bestämma vilka karaktärer vi ska styra. Och det är vårt jobb att se till så att de överlever. Det går sisådär. 

Vid ett tillfälle blir brorsan jagad av en spökkvinna och försöker fly med hjälp av quick time-events. Han sätter varenda knapptryck och närmar sig en säker plats när han plötsligt utbrister ”KOLLA GÅSHUDEN, EFFIE!” och pekar på sin arm. Jag skriker ”VA, NEJ! TRYCK!” då han håller på att missa både trekanten och fyrkanten på skärmen. När han inser sitt misstag är det för sent. En av karaktärerna faller ner och dör. Huvudet vilar i en växande blodpöl. Vi är förkrossade. Men min bror försäkrar mig ändå om att hans hårstrån ”aldrig stått så rakt upp” förut. 

Ett litet snedsteg kan få horribla konsekvenser. Spelet är inte alltid bra på att förvarna när det byter tryck-teknik, vilket ställer till det för mig. Att det laggar alltför ofta är också frustrerande i pressade stunder. Men det verkar dock ha löst sig i de nya patcharna. Grafiken är också ojämn och växlar mellan slitna PS3-miljöer och imponerande 4K-upplöst vatten.

Det finns inga plot twists i ”Man of Medan” och det mesta går att räkna ut. Men det skrämmer skiten ur mig och får mig att skrika så mycket att jag är hes dagen efter. Dessutom är jag inte säker på att min brors armhår återhämtat sig än.