Äntligen kan vi vända blad efter ”Quantum Break”-fiaskot. Finska Remedys ”Control” är detaljrikt och vågat, men kanske lite för klaustrofobiskt. 

Det är så skönt att inte ha höga förväntningar på ett spel. Särskilt när det kommer från Remedy. Jag kallade nämligen deras förra släpp, ”Quantum Break”, för årets största besvikelse 2017. Men ”Control” är långtifrån en flopp. Tvärtom har de finska utvecklarna äntligen hittat sin egen ton och är inte rädda för att bryta kommersiella normer.

Rödtotten Jesse Faden jobbar på The Oldest House i New York. Och nej, det är inte ett hippt Soho-hotell med tio olika duschtvålar och knarrigt parkettgolv. Det är mer av en ”Arkiv X”-vibb över det hela. I byggnaden arbetar nämligen en myndighet som tar hand om paranormala fenomen. Monster som kallas för ”the hiss” håller på att ta över huset och alla anställda – och kanske även resten av världen. Jesse får i uppdrag att döda fienderna. Samtidigt försöker hon ta reda på vad som hänt med sin försvunna lillebror. 

Remedys vanligaste misstag är att försöka göra sina spel till filmer – ofta med hjälp av evighetslånga cutscenes. Men i ”Control” kör man ett annat koncept. Som spelare har jag rätt så fria tyglar. Trots att miljön är styrd och instängd finns det ändå massvis med vrår, lappar och karaktärer att utforska. Till skillnad från ”Quantum Break” är allting mer flytande och inte alls lika iscensatt.

Precis som att rummen runt omkring Jesse ständigt ändrar form kan också hennes vapen göra det. Här finns både halvautomatiska pistoler och starka hagelgevär. Men det främsta försvaret är ändå huvudrollens övernaturliga förmågor. Hon kan plocka upp saker – alltifrån en liten kontorsstol till tung betong – och få det att sväva och sedan slungas i enorm fart mot en måltavla. Även om jag vet att krafterna främst ska användas mot skurkarna, kan jag inte motstå att skapa förödelse i ett enkelt kontorslandskap. Bara för att jag kan.

Det är ett actionpackat spel som sätter de dansanta striderna i första hand. Däremot är det riktigt tjatigt att slåss mot samma sorters fiender hela tiden. Det finns ingen variation och efter några timmar känns The Oldest House ganska klaustrofobiskt och begränsat. Men jag måste dock ge pluspoäng för en flummigt vacker grafik och såklart den småsura, finska vaktmästaren Ahti.

Allt kanske inte sitter i ”Control”, men det är ett spelsläpp som absolut inte ska gå obemärkt förbi. Det fick mig trots allt att gilla Remedy igen.