Se upp, för nu puttar ”Moving Out” ner ”Overcooked” från co-op-tronen. Att leka flyttfirma med min kompis är larvigt och dödsallvarligt på samma gång.

”Jag bjuder på kaffe”, sa jag och försökte locka över min bästis Nora hem till mig för att testa ett nytt co-op-spel. Kanske lite snålt, med tanke på att hon behövde resa över halva stan i covid-tider för att komma till Söderort. Men ibland behöver man helt enkelt ställa upp för sin kompis jobb. Och kaffet var faktiskt Nespresso, om det nu gör situationen bättre. 

”Moving Out” är precis vad det låter som, alltså ett spel om att flytta ut. Upp till fyra personer får agera flyttfirma för olika lägenheter, alp-villor och poolhus. Nora hoppar in i rollen som en koala och jag väljer gubben med ett donut-ansikte. Vilken superduo. 

Väl på plats där jobbet ska utföras får vi en liten checklista på hur många grejer som ska med. Uppdraget går på tid och man får en klocka i guld, silver eller brons beroende på hur snabb man är. Vissa möbler är så pass stora och tunga att man måste vara två för att bära in dem i lastbilen, medan andra enkelt kan lyftas upp på egen hand. 

Till en början är vår inställning lite väl hakuna matata. Vi fnissar åt våra karaktärers armar som flänger runt i ”Surgeon Simulator”-anda och att Nora råkar slå mig på käften inte bara en gång, utan flera gånger, när hon försöker plocka upp något i närheten av mig. Det finns ingen strategi. Vår taktik är bara att ösa på och bygga ett Eiffeltorn av prylar inne i flyttbilen. Problemen tar vi när de kommer. 

Men bara några nivåer in i spelet lämnar vi tramset bakom oss. Vi skrattar knappt längre och är istället upptagna med att skrika instruktioner åt varandra. SÄNGEN FÖRST!! UT MED SOFFAN GENOM FÖNSTRET!! Vi letar genvägar, staplar möblerna enligt en ”Tetris”-modell och har insett att det här med att kasta saker ihop på ”ett å två å tre” är det smidigaste tillvägagångssättet. Inget kan stoppa oss. Inte ens fordon som blockerar, får(!) som ränner runt eller hal gyttja på gatorna. 

Trots vårt otroliga engagemang når vi aldrig den där guldklockan. Silver var också rätt så långt borta, om jag ska vara helt ärlig. Men det gör ingenting. Till skillnad från ”Overcooked” förenar ”Moving out” oss i ren och skär spelglädje. Det skapas ingen hysteri eller aggressivitet, inget ”din lilla f*ttjävel” när någon bränt löksoppan. Här finns bara en vilja att nå målet tillsammans, möbel för möbel. 

Skoja, det hade aldrig gått om jag inte mutat Nora. Inte bara med kaffe utan också med Singoalla. Och en löfte om att jag självklart tar tuben till henne nästa gång.