Att rädda miljön är förstås jätteviktigt. Men att göra en hel ”The Sims”-expansion om att ta hand om skalbaggar känns verkligen inte hett. 

Ni kanske minns hur det slutade senaste gången jag försökte vara miljömedveten i ”The Sims 4”? Snabb recap; jag dog. Men det är bara att ta sig upp på hästen igen. I expansionen ”Eko-liv” tvingas jag komma i kontakt med min inre Fridays for future-tonåring för att rädda Evergreen Harbor från den industriella smogen.

Det börjar rätt så lovande. Min sim Lova flyttar in i en lägenhet i ett område där skräpet lagts på hög, men efter lite ”kaching”-fusk lyckas jag i alla fall få till någon slags Sköna hem-bohemisk inredning. Lova får också en flätfrisyr i ren vegan-anda, snygga workwear-byxor och en knuten magtröja som jag tyvärr kommer att behöva återkomma till.

Mitt mål är alltså att göra min stad renare genom att leva så miljövänligt som möjligt. Det kan handla om alltifrån att använda solpaneler och en egen elgenerator till att sortera ut matkomposten. Den största skillnaden gör jag tillsammans med mitt grannskap. På våra gemensamma ytor kan vi samlas kring odlingar och rösta på olika kvartersinitiativ som gör om soptippar till ekologiska drömmar.

Den här expansionen är en väldigt fin tanke i teorin, men i praktiken är kaoset fullskaligt. Särskilt i kombination med annat innehåll i spelet, till exempel ”Kändisliv”. Vid ett tillfälle står min sim och sköter om sin och grannarnas insektsfarm. Från ingenstans glider superstjärnan Brytani Cho in och poserar bredvid mina skalbaggar som om hon aldrig gjort något annat. Paparazzifotografen knäpper med kameran och Mandelmann-idyllen är för evigt förstörd.

Jobbigare blir det när Lova tar sig an den nya karriären som stadsplanerare och tvingas intervjua olika husägare om deras nyttotjänster. Det slutar med att hon sexar upp en av husägarna och ligger med honom i en container. Lova blir bekfruktad. Plötsligt väller gravidmagen ut över workwear-byxorna och den gulliga magtröjan känns inte så jättegullig längre. 

Till slut blir Evergreen Harbor grönare av mina ansträngningar, men jag är inte säker på om det var värt mödan. Det ska inte vara kul att rädda klimatet. Tvärtom är det en väldigt allvarlig grej.

Därför tar jag hellre skammen IRL när ljudet av mina glasburkar skallrar mot sopnedkastets väggar, än att behöva se min sim – i sin tredje trimester – hoppa ner med huvudet före i en dumpster.