När covid-19 i mångt och mycket lämnat ett fotbollsvakuum efter sig kommer ”Fifa 21” in som en värdig injektion på höstkanten. Och det i rockens tecken. 

Första kvällen med ”Fifa 21” sitter jag uppe och spelar till fem på morgonen. Det är alltid kul med en ny upplaga. Men den här gången infrias fler förväntningar än vanligt. Matcherna är roligare än i föregångaren, spelet flyter verkligen och den statiska känslan – som plågsamt följt med genom åren – är som bortblåst.

Det är rock ’n’ roll-fotboll med spektakulära mål, böljande matchbilder och högt tempo utan för mycket AI-support. En onlinematch slutar inte sällan typ 6-3 för mig. Och då är försvarsspelet min starka sida. Förklaringen ligger i finterna. EA har gjort det mycket enklare att dribbla sig förbi en passiv backlinje. Om du inte styr rätt försvarare och tajmar din tackling precist blir du straffad. Det är härligt oförlåtande – ett fotbollsspel utan stödhjul.

Samtidigt gör detta förstås att bra spelare blir ”ännu bättre”. Lycka till med att försvara Neymar med din mittback med 82 overall rating. Ojämnheten i framför allt Ultimate Team (FUT) är inget jag ser fram emot när någon tonåring med en årsförbrukning av CSN-bidrag i ryggen ställer upp just ett ultimat lag på den andra planhalvan.

Förändringarna lär alltså inte svida så mycket hos EA, som dragit in drygt 1,5 miljarder dollar på intäkter från FUT – bara i år. Det är väl förvisso också verklighetstroget, med ett girigt och korrupt Fifa alltså.

Har man, som jag, spelat FUT sedan 2011 finns inte den där glöden längre för att åter investera mängder av tid eller pengar för att på riktigt kunna slåss om topplaceringar i FUT Champions. Och det är synd, för Fifas populäraste spelläge har aldrig varit mer användarvänligt eller detaljrikt. Att skräddarsy sin egen arena är relativt skoj, att tränings- och fitnesskort har försvunnit är högst välkommet och co-op-läget i FUT har varit galet efterlängtat. 

Jag avundas er som kommer att ta upp jakten på det ultimata laget. Det här blir riktigt skoj. Egentligen är det bara två andra spellägen som är värda att nämna. Volta är fortfarande meningslöst. That’s it.

Karriärläget är däremot mumma. Speciellt som tränare. Matchsimulationerna är några riktiga nagelbitare och påminner mer och mer om Football Manager. På skoj gick jag in som ny tränare för Liverpool och köpte Messi för 103 miljoner euro. Klädd i stråhatt träffade jag honom på ett café för att förhandla kontraktet och argentinaren log brett när jag lovade honom speltid i sin nya klubb.

Med andra ord går det lika bra att tramsa sig fram till glädje som att ytterst seriöst ta sig an klubbens ungdomsverksamhet, scoutingnätverk och stärka moralen i spelartruppen.

Precis som Messi kan jag inte förmå mig att le när jag lirar ”Fifa 21”. Framför allt i matcherna. För detta är, enkelt sammanfattat, det bästa fotbollsspel som hittills har producerats.