Startsida / Inlägg

Så blev jag spelredaktör på Aftonbladet

av Effie Karabuda
Foto: Privat

Det var en gång en liten tjej som älskade spel. Den tjejen blev spelredaktör på Sveriges största tidning. Men vägen dit var krokig – eller nä, not really. 

Får jag inleda med en disclaimer? Ok, bra. Jag är rädd för att den här texten ska framstå som förmäten och självcentrerad. Men samtidigt har jag en sajt som heter ”Spela med Effie”, så det är väl redan försent för ödmjukhet. 

Ni är i alla fall ett gäng som uttryckt att ni gärna vill läsa om hur jag hamnade på Aftonbladet. Eder önskan är min lag. Särskilt eftersom jag snart lämnar er i sticket och drar till Sveriges Radio vid årsskiftet. 

Så här började det. När jag gick min sista termin på gymnasiet startade jag en blogg (vars namn jag håller hemligt av Google-anledningar) om populärkultur ur genusperspektiv. Rätt så präktigt, jag vet. Det var framför allt fokus på spel. Jag skrev om hur konstigt det var att kvinnliga karaktärer inte fick ha på sig heltäckande rustningar och vikten av ”Gone Homes” lesbiska kärlekshistoria. 

Det var toppen att ha den bloggen, mest för att jag var fullt övertygad om att ingen jävel läste den. Förutom min mamma då. Chocken slog verkligen till när ett av inläggen fick spridning i sociala medier. I samma veva hörde Tobias Bjarneby av sig och ville att jag skulle skriva för det legendariska magasinet Level. Som hängiven läsare tuppade jag nästan av. Strax därefter ringde P3 Spel och tog in mig som fast krönikör. Lyckan var total. Jag lärde mig enormt mycket av alla på P3 Spel men också av Levels redaktörer som pillade i mina texter. Utan dem hade jag varit en sämre journalist idag. 

Nästan exakt samtidigt som P3 Spel och Level fick jag in en fot på Aftonbladet. Den dåvarande spelredaktören ville anlita mig som krönikör. Min första text handlade om Pewdiepies grabbiga jargong och blev minst sagt viral med 28 000 väldigt arga delningar. Jag fick samtal mitt i natten där någon andades tungt på andra sidan luren. Våldtäktshot och dödshot fyllde alla möjliga inkorgar. Youtubers stirrade in i kameran och skrek mitt namn. Jag var nyss fyllda 19 år och hade ingen som helst aning om hur jag skulle hantera tornadon av hat som svepte in i mitt liv.

Det var ensamt och läskigt. Min familj fanns där som stöd, men det var inte riktigt någon annan som backade upp mig. Jag bad om att få skriva om spel utan en genusvinkel, precis som de manliga skribenterna på Aftonbladet Spela. Men jag hade värvats eftersom jag var ”kaxig” och det var den linjen jag skulle hålla mig till. 

Krönikorna blev färre och färre. Jag hade ingen lust att vara en sur bitterfitta som klagade på sexfixerade män och aktivt sökte upp sunkiga kvinnoporträtt. Jag ville få in mer humor. Varje gång jag kuppade in skämt i mina texter så redigerades de bort. Språket skulle vara hårt. Men den tonen var ju inte min.  

Jag blev erbjuden att göra andra grejer på Aftonbladet, såsom att medverka i olika tv-program och snacka spel. Där fick jag utrymme att nyansera mina resonemang och visa min personlighet. Till och med få in lite skratt. 

Under en semester i Turkiet, typ sommaren 2015, frågade min mamma mig; ”om du fick drömma fritt, vad för jobb skulle du vilja ha?”. Jag svarade ”spelredaktör på Aftonbladet” utan någon tanke på att det kunde bli verklighet. Men senare under hösten fick jag till ett möte med nöjeschefen på Aftonbladet och pitchade in idéer kring hur spelsidan skulle kunna utformas. Det var dags för en förändring. Han nappade. Så här i efterhand känns det helt bisarrt att Aftonbladet vågade satsa på en så pass ung och oerfaren person. Men gud vad tacksam jag är för det. 

I mars 2016 tog jag över sajten och det var inte ett direkt varmt välkomnande från alla parter, om man säger så. Flera manliga spelskribenter basunerade ut på Twitter att jag höll på med ”emojijournalistik”. En chefredaktör på en stor spelsajt började kalla mig för ”praktikanten på Aftonbladet”. Några andra spelkillar upprördes över min intervju med mig själv som jag publicerade första arbetsdagen. Det var tänkt att den skulle driva med mitt stora ego. Men det gick inte hem hos alla. 

Relationen med er läsare är dock en helt annan historia. Från start har jag försökt hålla en nära kontakt med er. Bli lite av en kompis. Huruvida jag har lyckats eller inte får nog ni avgöra. Men jag känner i alla fall en obeskrivligt stor kärlek till vårt community som vi har byggt upp tillsammans. Från att ha blivit hatad med min första Aftonbladet-krönika möttes jag av en otroligt varm och förstående publik som spelredaktör. 

Flera gånger under de här nästan fem åren har jag tvivlat på mig själv och känt mig otillräcklig. Men flera gånger har jag också känt att jag hittat hem. Det finns inga snällare eller mer lojala läsare än ni. 

Det blev så himla bra till slut. Just därför att jag fick vara mig själv.

  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Sandra Wejbro
  • Nöjeschef: Andreas Hansson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB