LOS ANGELES. Jag är på en spelmässa bland 50 000 människor som delar samma intresse som jag. Men det kunde ha varit ännu bättre… om jag bara hade haft en snopp.

“Sweetie”, säger han och skrattar nedlåtande samtidigt som han nickar pikande mot kön som rör på sig framför mig. Spelmässan E3 i Los Angeles har blivit mitt alldeles eget överlevnadsäventyr. Som en 20-årig och tanig tjej på 167 centimeter är det en ständig kamp att ta sig förbi en köttvägg av 50 000 svettiga killar.

Ryggarna blockerar min sikt. Jag passerar snubbar i “Ninja turtles”-tröjor som kallar Kojimas ”Death Stranding” för “a fucking masterpiece”. Någon man med ett Gandalf-skägg iakttar mig från topp till tå och säger “how you doing?”. Jag bara rusar förbi. För första gången i mitt liv visar det sig att jag slipper trängas med trettio andra tjejer i toakön. Jag glider in som en prinsessa! Elva stycken toalettbås helt för mig själv.

På Microsofts presskonferens sitter jag på en exklusiv plats i vår tids spelmecka. Jag har drömt om det här sedan jag var 15 år. Bredvid mig är två män med bandanas som avgrundsvrålar varje gång ett skjutarspel presenteras. Ibland skämtar de även om hur de tvättar sina snoppar. Men hallå? Jag har ju ingen snopp! Jag vill också ha något hängandes mellan benen och en förhud som kan göras ren – så att jag kan vara med i gänget! Det är lite ensamt här borta. Men jag tror att jag ser en kvinna där någonstans? På andra sidan i högra hörnet av läktaren. Hoo hoo!

Plötsligt börjar någon prata med mig. Vad kul! Det här kanske blir min chans att få utbyta lite idéer och hitta en vän. Den tyska mannen i 30-årsåldern som arbetar med marknadsföring undrar hur gammal jag är och om jag hört talas om ”Battlefield”. Sen vill han veta hur mycket jag faktiskt spelar. Till slut frågar han också vad jag jobbar med. Det här börjar likna ett korsförhör i Stasi-Tyskland. Men när jag berättar vilken position jag har och var jag arbetar så blir han tyst, stirrar förvånat och säger snabbt hejdå.

Om jag bara hade haft en pillevipp. Det behöver inte ens vara stor. En liten jävel. Så att folk inte ifrågasätter om jag vet var R2-knappen sitter på handkontrollen eller kallar mig för ”sweetie”. Då hade mitt E3 varit fullbordat.