”Arms” är ett busenkelt fightinglir som kan få vem som helst att dra på smilbanden. Men bortom den sprudlande ytan finns det tyvärr inte mycket djup.

Min kompis Nora håller väldigt sällan i en handkontroll. Men när vi börjar boxas i Nintendos ”Arms” tar det bara några sekunder innan hon drämmer till med ett förödande slag rakt i fejan på mig. Med en joy-con i vardera hand vinklar vi händerna för att ta skydd och riktar dom bestämt mot skärmen för att slåss. Vi duckar, hoppar och släpper loss argsinta “rush attacks”. Efter några minuter klagar vi båda på träningsvärk i armarna. 

Den plojiga och färgstarka startskärmen välkomnar mig med öppna armar till Switch-konsolens nya slagsmålsspel. Det känns nästan lite som att kliva in i en… nä, jag vill inte säga en Pixar-film. Det här är mycket mer unikt än så. Karaktärerna har elastiska lemmar gjorda av ramen-nudlar och rosetter. De är byggda slajm och har LED-ljus till ögon. Vissa av dem har till och med en liten hundrobot vid sin sida. Fatta. Vad. Coolt.

Efter bara några minuter är jag totalt hänförd. Vilken lättillgänglighet! Både rörelsekontrollerna och den klassiska joystick-styrningen sitter som en smäck. Spelet känns – på härligt kvällstidningsspråk – som en enda stor skrattfest. Jag slungas fram och tillbaka och möter förkortningen K.O. flera gånger på raken. Men några timmar in märker jag att det saknas något. Det spelar ingen roll om jag bryter loss från den klassiska fightingmallen och kastar volleyboll med mina spaghettiarmar eller prickar måltavlor. Hittepå-lekarna väger inte upp för bristen på substans.

Konceptet håller för partyspelande ihop med kompisar, men så fort jag vill gå in mer på djupet finns det inte tillräckligt med innehåll. Spellägena är rätt så lika varandra och onlinematcherna blir monotona. Dessutom tar det tid och tålamod att förstå både styrkorna och svagheterna hos varje figur. Den snabba genomgången i början lär mig grunderna, sedan är det upp till mig att på något krångligt vis försöka luska ut alla tricks som gör mig till en riktigt Rocky i ringen.

”Arms” är den ultimata inkörsporten för nybörjare som min vän Nora och samtidigt ett underhållande tidsfördriv för Nintendo-fanet. Det hade däremot inte skadat med ett lite matigare utbud. Men jag ska inte vara den som är den. Om ett spel får mig att garva har det ändå gjort någonting rätt.