Vi behöver prata. Vi tycker att du är för neggig. Budskapet från andra sidan luren är glasklart – och det kommer från ett av världens största spelföretag.

Vad var det för samtal jag just fick? ”Vi vill att du är objektiv när du skriver om våra spel.” Är det här ett skämt? ”Det verkar som att du inte gillar oss, som att du har något emot oss.” En PR-representant från den omåttligt populära speljätten Ubisoft ringer upp mig för att ha ett litet kvartsamtal.

När jag frågar henne exakt vad hon syftar på hänvisar hon till min kritik riktad mot studions presskonferens på E3-mässan i somras. I ärlighetens namn minns jag knappt vad jag slängde ur mig och googlar därför fram vad jag tror är ett hatbrev. Det visar sig att jag skrivit saker i stil med ”ett enda stort frågetecken”, ”barnkalasvibbar” och ”spretigt”. Formuleringar som 2007-versionen av Alex Schulman med största sannolikhet hade fnyst åt.

Faktum är att jag aldrig har satt ett betyg lägre än +++ på ett Ubisoft-spel, men trots detta tror en av deras anställda att jag är ett lika stort hot som Saruman i kampen om ringen. När jag mejlar och frågar var recensionskoden till nya ”South Park”-spelet tagit vägen tiger hon nämligen som muren. Jag mejlar igen. Fortfarande radiotystnad. I telefon hävdar PR-kvinnan att spelen är slut men att hon ”ska se om hon kanske kan fixa ett”. Samtidigt har konkurrenterna redan publicerat sina recensioner. Jag rotar längre bak i våra mejltrådar och märker att mina koder, efter mycket tjat från min sida, alltid har trillat in först på lanseringsdagen.

Hon slog mig en pling för att försäkra sig om att jag inte hyser något agg gentemot hennes arbetsgivare. Om och om igen påpekade hon att de vill att jag är neutral. För vi båda två vet mycket väl vad konsekvenserna blir om jag inte lyder – mejlen kommer att ignoreras och spelen landa för sent i min inkorg. Oj, vad skraj jag blir.

Det hela är på rena rama sandlådenivån där Ubisoft slår mig med sin spade i huvudet och ropar ”aja, baja!”. Jag vet att de aldrig skulle skicka spel till mig på eget initiativ. Det kan tyckas märkligt, med tanke på att jag jobbar för Skandinaviens största tidning. Men det är egentligen inte det som är problemet. Jag betalar mer än gärna 600 spänn ur egen ficka för att få uppleva deras senaste storsäljare.

Problemet är att ett företag inte accepterar att jag jämför deras bakgrundsdansare i ”Just Dance”-showen med Nickelodeon. Vi må vara flera mil ifrån en Dawit Isaak-konflikt här, men de vill ändå ha kontroll över det fria ordet. Vad är nästa steg? Att ta in mina läsare på korsförhör om de skriver något tvetydigt i kommentarsfältet?

Till ytan snackar de om att de värnar om min journalistiska integritet och att jag har rätt att säga bu, bä och allt däremellan. Men så fort mina åsikter inte gynnar dem blir jag förvisad till deras skräpkorg där bråkiga medier staplas på hög. Jag börjar tro att objektiv är lika med positiv i deras sjåpiga PR-värld.

Nä Ubisoft, jag hade verkligen ingenting emot er. Tills nu.