Ibland vill du säkert bara riva sönder någon i bitar. Att lajva hungrig haj i ”Maneater” kommer garanterat att hjälpa dig med din ilska. 

Du stör dig nog, precis som jag, på många här i världen. Kanske jäveln som cyklade förbi dig och hostade dig rakt i ansiktet, killen som dumpade dig på telefon eller kollegan som bara vägrar använda toaborsten. När du känner irritationen bubbla upp är det läge att öppna en liten ventil. Och den hittar du i ”Maneater”.

I rollen som en blodtörstig haj – som växer sig större och starkare längre in i spelet – får jag välja mina offer. Det finns en hel story här, någon slags MTV-osande dokumentär om Scaly Pete som egentligen hade behövt terapi men är istället ute och jagar hajar. Både för adrenalinkicken och pengarnas skull. Mitt slutmål blir såklart att sätta tänderna i Pete, men innan dess måste jag möta svagare motståndare. 

Inlärningströskeln är inte särskilt hög. Jag kommer väldigt snabbt in i hajmentaliteten och vill bita tag i allt jag ser. Det börjar med små Nemo-fiskar men går sedan över till feta alligatorer och såklart människokroppar.

Benen tar simtag under vattenytan, helt ovetandes om vad som väntar, tills jag hugger till. Gärna lite fler gånger än vad som faktiskt är nödvändigt. Människan är redan död men jag snärtar ändå till honom med min fena, gräver ner mig till de innersta organen och låter vattnet runt omkring mig färgas rött. Extra härligt blir det när jag uppgraderat mina huggtänder med elektricitet så jag kan chocka fienderna rakt in i benmärgen.

Efter ett tag når jag dock en punkt då jag är mätt på min egen aggression. I en öppen spelvärld med sju olika områden gör jag egentligen bara samma sak om och om igen. Alltså äta människor och fiskar och ta mig an en boss då och då. Det är ett kul men samtidigt ytligt upplägg som lever mycket på själva premissen av att vara en haj. Jo jo, det är häftigt att förvandlas till den ultimata mördarmaskinen och döda oskyldiga djur. Men sen då?

Kanske handlar det om att tajma in spelet i rätt tidpunkt i vardagen. Typ att man ska köra en ”Maneater”-runda direkt efter att ha sett halva Stockholm trängas vid sunkbaren Time i Hornstull med cirka två millimeters avstånd samtidigt som de spottar varandra i fejset och pussas på kinderna och jag såg till och med någon peta bort smuts från sin polares ÖGA!!!

Äh. Då är det verkligen dags att bita en människa i benet.