Ingen får missa ”Ghost of Tsushima”. Den japanska ”Assassin’s Creed”-tolkningen är ett vemodigt farväl till PS4:ans glansdagar.

Att Sony levererat under PS4-generationen är en underdrift. Speljättens exklusiva titlar, alltifrån ”Spider-Man” till ”God of War”, har inte bara skämt bort oss med 4K och HDR utan även berättelser som skapat minnen för livet. Innan senhösten klampar in med Playstation 5 får ”Ghost of Tsushima” (ja ja, jag vet att ”Cyberpunk” med flera fortfarande är på ingång…) bli ett blödigt men också håll käften-värdigt avsked till den snart sju år gamla konsolen. 

Sucker Punch har förverkligat barndomsdrömmen om att få vara samuraj, och bäddat in fantasin i krävande strider och en till synes oändlig värld. Under 1200-talets feodala Japan har ön Tsushima dränkts i blod efter att mongolerna tagit oskyldiga liv och nästintill utrotat svärdsmästarna. Jin försöker väcka liv i sitt släkte och fria sin farbror som hålls fången av onde Khotun Khan. Han ska ge sig på mongolarmén en gång för alla och ta tillbaka Tsushima.

Det är på gränsen till inte alls okej att grafiken är såhär snygg. Ljussättningen i HDR gör att solen letar sig in bland gula löv och dimma. Även under nattetid lyser månen upp min väg, medan jag galopperar och följer vinden mot mitt mål. Som vanligt när ett spel håller hög nivå vill jag inte stressa igenom det och enbart beta av huvuduppdragen. Istället badar jag i varma källor och reflekterar över min fars förflutna och letar efter mongoliska reliker medan jag njuter av omgivningen. 

Striderna, som haft ett rykte om sig att vara ”Dark Souls”-svåra, kräver koncentration och snabba reflexer. Men de är inte alls så omöjliga som de kanske verkar. Det gäller att blockera, parera och få in en stöt vid precis rätt tidpunkt när motståndaren är som mest sårbar. Första slaget är oftast det viktigaste. Spelet har också ett fiffigt system som gör att jag laddar upp min hälsa genom attacker som snuddar på perfektion. 

Men fighterna förlorar lite av sin ”Assassin’s Creed”-charm när fiendernas stridsteknik upprepas gång på gång och deras läger dessutom är kopior av varandra. Jag hade velat ha mer omväxling. Kanske är det därför jag hellre dras till att utforska världen, då den bjuder på mer överraskningar än de blodiga slagsmålen. 

”Ghost of Tsushima” vågar hålla ett tempo som tvingar mig att sakta ner och smälta alla intryck. Det finns något obeskrivligt magiskt i att bara låta sig själv att svepas med i vindarna. Medryckande men ändå inkännande. Det är precis så jag vill minnas PS4-eran.