Effie listar sina bästa spel 2018
av
2018 har varit ett av de svagaste spelåren på länge. Men bland alla trötta släpp fanns det tio guldklimpar som verkligen fångade mitt intresse.
Låt oss börja med två brasklappar:
– Det här är mina högst subjektiva åsikter som absolut inte är baserade på något slags Metacritic-snitt
– Vissa hajpade spel som jag säkert hade gillat (t ex ”Assassin’s Creed Odyssey”) är inte med av den enkla anledningen att jag inte hunnit spela dem
Okej, nu kör vi!
10. Battlefield V
Format: Playstation 4, Xbox One, PC
Innan alla knäppisar där ute börjar spamma min inkorg med ”GENDERFIELD!”– hear me out. Dices skjutarspel om andra världskriget lyckades spinna vidare på succéreceptet från föregångaren ”Battlefield 1”. Jag blev helt tagen av berättelser som aldrig tidigare fått se ljuset och av multiplayerlägets tydliga fokus på samarbete. Visst, det är tråkigt att vi inte fick så många nyheter. Men varför ska man ändra på ett vinnande koncept?
Format: PC
Jag när en dröm om att få hålla tidtabeller, planera färdvägar och använda vindrutetorkare. Eftersom att fordonssimulatorer är bland det absolut bästa jag vet var ”Bus Simulator 18” minst sagt en skänk från ovan. Att få vara chef över mitt eget bussbolag och expandera min verksamhet till nya platser upptog mer tid än vad många ansåg vara rimligt. Men jag ångrar inte en sekund!
Format: PS VR, Playstation 4
Det var inte kärlek vid första ögonblicket. Till en början kändes det inte helt naturligt med housiga stämmor och a capella-sång som anpassade sig efter tetrisblockens rotationer. Men när jag valde att förbise töntfaktorn och omfamna rytmen och framför allt det terapeutiska lugnet var jag fast. ”Tetris Effect” räddade mig mitt i regeringsbildningsångesten och vintermörkret.
Format: Nintendo Switch
Ett annars intetsägande spel-december förgylldes av högklassig fighting från Nintendo. Reflexerna från Gamecube-tiden kickades in och i rollen som Kirby slog jag ner mästare efter mästare på en mängd klassiska banor. En blandning av nostalgi och nytt gjorde det svårt att stoppa undan konsolen och lägga band på sig själv.
Format: Playstation 4
Att porträttera en robotrevolution är alltid tacksamt. Särskilt om spelaren är med och styr handlingarna. David Cage vågade bygga en story kring tabubelagda ämnen som stundvis fick mig att känna obehag, men som också väckte många tankar om vår samtid. ”Detroit: Become Human” lyfte en sci-fi-saga som poängterar hur viktigt det är att behandla alla lika – oavsett bakgrund.
Format: Nintendo Switch
Hela mitt känsloregister kapslades in i det här spelet. I med- och motgångar skrek, skrattade och i princip grät jag tillsammans med min familj och mina vänner framför tv-skärmen. Att försöka skaka ut godisbitar ur en glasburk var mer omvälvande än vad jag hade kunnat ana. Hela ”1-2-Switch”-katastrofen är bortglömd nu. Förträngd. Tack Nintendo för att ni till slut prickade rätt med minispelen.
Format: Playstation 4, Xbox One
För många är det här årets bästa spel, och det var det nästan för mig också. Tyvärr behövde jag hetsgaloppera mig igenom den amerikanska vildmarken och ignorera alla små stackare som skrek ”please help!” vid vägkanten. Annars hade jag inte hunnit recensera i tid. Att umgås med banditen Arthur Morgan och hans kompanjoner var som att kastas in i en annan verklighet. Flera veckor senare går jag fortfarande runt och tänker på alla minnen som jag skapade.
3. Holedown
Format: iOS, Android
Mobilspel är också riktiga spel! ”Holedown” var något jag laddade ner utan några som helst förhoppningar. Efter en minut av att ha sprängt olika block kunde jag inte göra något annat de kommande timmarna. Den svenska utvecklaren och ”Rymdkapsel”-skaparen Martin Jonasson har verkligen fått till ”Candy Crush”-beroendet – fast han har paketerat det på ett väldigt smakfullt sätt. Genialiskt!
2. God of War
Format: Playstation 4
Jag hade förväntat mig ett bröligt och macho actionäventyr utan någon riktig taktkänsla. Oj, vad jag hade fel. ”God of War” berörde ända in i hjärteroten med sin far-och-son-saga. Den till synes hårda huvudkaraktären Kratos visade sig vara fylld av ömhet, empati och osäkerhet. Santa Monica Studio överlevererade både på manus- och gameplayfronten och lämnade inte ett öga torrt.
1. Spider-Man
Format: Playstation 4
Min lyckligaste period det här året var i september. Jag debuterade med min bok, var fylld av energi och hade blivit kär. I Spider-Man. Jag försökte jobba klart så snabbt som möjligt på kontoret så att jag kunde rusa hem till PS4:an och Peter Parker. Det var inte bara huvudstoryn som lockade, utan även alla strösysslor och bara känslan av att få svinga sig fram bland New Yorks takåsar. Det här var utan tvekan årets bästa släpp.
